Analys – Afghanerna har med stort intresse följt det amerikanska presidentvalet, med tanke på USA långvariga och avgörande inblandning i deras lands historia – från Sovjetunionens invasion 1979 till den amerikanska ockupationen 2001. Efter två decennier av konflikt avslutades kriget med USA reträtt 2021, ett steg som möjliggjordes av Doha-avtalet under Trumps administration och som öppnade dörren för talibanernas återkomst till makten.
Nu, med Donald Trump tillbaka som president, väcks nya frågor om vilken väg USA politik gentemot Afghanistan kommer att ta under hans andra mandatperiod. Hans kritik av Bidens hantering av reträtten skapar spänning kring hur Trump kan omforma relationerna och påverka regionens framtid.
Talibanernas reaktion på valet
Talibanerna uttryckte inga tydliga åsikter om Trump eller Kamala Harris under valkampanjen, trots att den afghanska frågan togs upp. Det verkar dock finnas en tyst lättnad över Harris förlust, då hon är kvinna, vilket strider mot talibanernas syn på ledarskap. De anser också att Bidens administration använde frågor om kvinnors rättigheter som en förevändning för sanktioner och för att frysa afghanska tillgångar på 7 miljarder dollar från Afghanistans centralbank, som hade varit deponerade i New York vid USA tillbakadragande från Afghanistan. Denna inställning har dock aldrig officiellt bekräftats av talibanerna.
Hur ser talibanerna på Trumps återkomst?
Talibanerna har välkomnat Donald Trumps återkomst som president med en försiktig optimism. Abdul Qahar Balkhi, talibanernas talesperson, uttryckte en förhoppning om ett ”nytt kapitel” i relationerna med USA och betonade vikten av ett pragmatiskt tillvägagångssätt från den nya administrationen. Han påminde även om det betydelsefulla Doha-avtalet från 2020, som undertecknades under Trumps första mandatperiod och avslutade den långvariga amerikanska ockupationen av Afghanistan.
Suhail Shaheen, chef för talibanernas politiska kontor i Doha, har också framhållit att Trumps seger ger möjligheter att stärka banden mellan det islamiska emiratet och USA, samtidigt som han uttryckte hopp om internationellt erkännande av talibanernas regering under Trumps ledning.
Trots dessa positiva signaler präglas talibanernas inställning av en viss försiktighet. Rörelsen är medveten om att Trumps pragmatiska och affärsinriktade politik kan innebära både fördelar och osäkerheter. Hans tidigare hållning har fokuserat på att avsluta amerikanska militära åtaganden utomlands, vilket talibanerna ser som gynnsamt, men hans oförutsägbarhet som ledare oroar vissa inom rörelsen.
Internt verkar talibanerna vara delade i sin syn på Trumps återkomst. Medan politiska aktörer ser möjligheter till bättre relationer baserat på tidigare erfarenheter, är mer konservativa ledare oroliga för potentiella policyförändringar som kan hota rörelsens stabilitet. Afghanistan är dessutom geografiskt och strategiskt beläget nära stormakter som Kina och Ryssland, vilket ytterligare komplicerar dess relationer med USA.
Experten Malik Sitez framhåller att Trumps oförutsägbarhet kan resultera i en hårdare amerikansk hållning mot talibanerna, vilket förklarar den försiktighet som nyanserar rörelsens optimism. Därmed verkar talibanerna balansera mellan att betrakta Trumps återkomst som en möjlighet till samarbete och att förbereda sig för potentiella svårigheter i relationerna med USA.
Trumps kritik av Bidens reträtt
Trump berömde ursprungligen avtalet med talibanerna och såg det som ett steg för att avsluta USA: s längsta krig och återföra trupperna till hemlandet. Men han kritiserade Bidens beslut att genomföra reträtten i augusti 2021 och kallade det en ”skam” och ett av de största nederlagen i amerikansk historia. I en debatt med Kamala Harris i september beskrev han uttåget som ”det sämsta militära tillbakadragandet i historien” och hävdade att det ledde till Rysslands invasion av Ukraina. Harris försvarade Bidens beslut och påpekade att fyra amerikanska presidenter hade lovat att dra sig ur Afghanistan.
Trump hyllade avtalet med talibanerna och sade: ”Det är ett utmärkt avtal, eftersom vi hade kunnat dra oss ut snabbare, utan att förlora några soldater eller lämna kvar så många amerikaner. Vi hade heller inte lämnat 85 miljarder dollar i ny, vacker militär utrustning bakom oss.”
Trump och Talibanerna: Nytt samarbete?
Talibanerna anser att de fortsatt olagliga sanktionerna mot Afghanistans bank- och finanssektor är ett brott mot mänskliga rättigheter och ser restriktionerna mot vissa av deras ledare som ett hinder för att förbättra relationerna med USA. Frågan är om Trump, känd för sin affärsinriktade politik, kommer att ändra sin ståndpunkt om dessa sanktioner.
Under sin tid som president bad han Pakistans premiärminister Imran Khan om hjälp för att nå talibanerna, och belönade honom med en inbjudan till Washington. Men när avtalet var klart vände Trump ryggen åt Khan och Pakistan.
Idag är Afghanistan ett annat land än det var för tre år sedan. Inrikes har talibanerna skapat den säkerhet som landet saknat i över 40 år, och de har hållit fast vid Doha-avtalets viktigaste punkter, inklusive åtgärder för att förhindra att grupper som al-Qaida hotar USA från afghanskt territorium.
Kampen om Afghanistans resurser
Talibanregeringen har framgångsrikt utvecklat en utrikespolitik där Ryssland och Kina, två av USA största strategiska utmanare, intar en framträdande roll. Detta återspeglas i erkännande och ekonomiska avtal, särskilt kring utvinning av mineraler som litium, där Afghanistan har världens största reserver, samt andra sällsynta mineraler.
Dessa samarbeten utmanar USA globala dominans genom att bidra till förändringar i det globala ekonomiska och strategiska landskapet.
Det är dock osannolikt att Trump skulle låta Kina och Ryssland ensam konkurrera om Afghanistans resurser. USA vill begränsa Kinas inflytande i regionen, inklusive Afghanistan, vars stabilitet är avgörande för den bredare regionala säkerheten och för Pakistan.
Framtidsutsikt:
Trumps pragmatiska och affärsinriktade politik har potential att öppna dörrar för ett nytt samarbete med talibanerna, men hans oförutsägbara natur väcker också oro både i Kabul och Washington. Kommer hans återkomst att leda till ett förnyat amerikanskt engagemang i Afghanistan, eller kommer fokus att ligga på att begränsa Kinas och Rysslands inflytande i regionen? Svaret på dessa frågor kan bli avgörande för hur Afghanistan positionerar sig på den geopolitiska kartan i framtiden.
Talibanernas utrikespolitik, med närmanden till Ryssland och Kina, utmanar USA globala dominans och förändrar den geopolitiska kartan. Afghanistan, med sina stora mineralresurser, blir en strategisk knutpunkt för stormakterna. Om Trump återgår till sin transaktionsbaserade politik kan USA ta ett större ekonomiskt och politiskt ansvar i Afghanistan, vilket kan förändra maktbalansen och begränsa Kinas och Rysslands inflytande i regionen.
Det är också troligt att USA: s återupptagna roll under Trump skulle innebära en mer konkurrensinriktad geopolitik, där resurser och inflytande över Afghanistan blir en central fråga. Frågan om hur USA ska balansera sin närvaro i regionen med de förändrade allianserna mellan Afghanistan, Kina och Ryssland kommer att vara avgörande för den globala maktbalansen. Om han lyckas omvandla sina affärsdrivna principer till ett framgångsrikt samarbete med Talibanerna, kan det innebära en ny era i de geopolitiska relationerna, där USA återuppbygger sin position på världsscenen samtidigt som andra stormakter får en tuffare konkurrens om Afghanistans resurser.
En del politiska analytiker menar att Afghanistan troligtvis inte kommer att få Trumps uppmärksamhet, eftersom den amerikanska administrationen är mer inriktad på de pågående krigen i Ukraina, Palestina och Libanon, samt på spänningarna med Iran och den hårda konkurrensen om inflytande med Kina.
Oavsett vilken politik den nya amerikanska administrationen under den nyvalde presidenten Trump kommer att driva, är det troligt att USA politik i Afghanistan, oavsett ledare, kommer att förbli i stort sett oförändrad i sin kärna. Den styrs av strategiska amerikanska intressen snarare än av presidentbyten.
De senaste decennierna har visat att Washingtons övergripande mål i regionen främst handlar om att skydda sina säkerhets- och ekonomiska intressen, vilket innebär att radikala förändringar inte förväntas med varje ny administration.
