Ända sedan den 11 september 2001 har terrorism varit det största hotet på den mediala världsscenen. Men från början av 2020, har COVID-19-pandemin dominerat massmedias uppmärksamhet.
Men hur är det egentligen med terrorismen i skuggan av coronavirus nu när terroristerna står inför en betydande konkurrens om rubriker på mediamarknaden – temat rädsla. De har därmed gått miste om sitt viktigaste syre för att sprida sitt psykologiska inflytande.
Enligt många forskare i terrorism så har extremistmiljöerna inte försvagats. De har fått luft under vingarna av Coronakrisen, eftersom den visar svagheterna i samhället, och de ser möjligheter att utnyttja detta. Jihadist-grupper som Al-Qaida och islamiska Staten, kommer att fortsätta att exploatera de miljöer av rädsla och störningar som skapats av COVID-19, för att förstärka sitt inflytande och för att öka rekryteringen i Afrika och Mellanöstern.
Detta genomförs inte bara genom politiskt våld och maktanvändning mot civilbefolkningen, utan genom mjuka medel som att tillhandahålla ”humanitärt” stöd till civilbefolkningar i regioner och länder där regeringar antingen är ovilliga eller oförmögna att agera – för att nå en politisk legitimitet
I länder som Afghanistan, Somalia och Syrien, Jemen samt de i västra sahel, Mali, och Niger, som redan lider av en allvarlig humanitär kris utlöst av pågående väpnad konflikt, med brister i hälsoinfrastruktur, begränsade resurser och utbredd undernäring, hotar COVID-19, att ytterligare destabilisera situationen. Denna ytterligare destabilisering kan terrorister utnyttja för att få stöd bland lokala samhällen.
Eftersom dessa länders regeringar redan belastas hårt av att bekämpa hotet från terroristgrupper och andra väpnade grupper kan terrorister vinna terräng genom att utnyttja långvariga problem i regionen såsom svag styrning, försummelse av stora territorier och befintliga etniska spänningar.
En risk med coronaviruspandemin är att rikare länder, som för närvarande ger stöd till dessa länder för att motverka terrorism, behöver flytta uppmärksamheten till egna inhemska behov. Detta kan gynna terroristorganisationer, särskilt när de redan visat sin förmåga att integrera sig i lokala samhällen, ofta genom att tillhandahålla säkerhet, livsmedel och hälso- och sjukvård som annars inte är tillgängliga.
De möjligheter som detta scenario kan ge extremistgrupper bör inte underskattas. Detta kan särskilt vara sant t.ex. i Sahel, där stöd till grupper som JNIM och ISGS ofta inte bygger på gruppernas ideologiska synpunkter, utan snarare på gruppernas förmåga att ge ekonomiska eller säkerhetsmässiga incitament för medlemskap.
Att motverka terrorism i koronatid
Därför är det viktigt att varken regeringarna i regionen eller det internationella samfundet upphör att motverka det hot som sådana grupper utgör, trots den ökande bördan på grund av Coronapandemin. Fortsatt internationellt samarbete och en bredare och mer omfattande strategi som inkluderar att ta itu de underliggande sociala, ekonomiska och politiska drivkrafterna för radikalisering mot våldsam extremism, är nödvändiga för att stoppa ytterligare spridning av terroristaktiviteter i dessa länder. Utan fortsatt externt stöd kommer dessa länder att bli kvar i en ännu mer sårbar position gentemot extremistiska grupper.
Slutligen, utan internationellt samarbete kommer spridningen av COVID-19 att hjälpa till att stärka frustrationen och missnöjet som har gjort det möjligt för dessa grupper att få fotfäste, vilket gör utmaningen att stoppa terroristgrupper i dessa länder ännu svårare.
Mot bakgrund av ovanstående kan världssamfundet stå inför ett annat bekymmersamt scenario, nämligen bioterrorism. Kan terrorister smitta sig själva under en epidemi för att därefter sprida detta bland större befolkningsgrupper? Detta är ett scenario som kan hota inte minst Sveriges nationella säkerhet, där hotet kommer såväl från inhemsk som internationell terrorism.
I en rapport från januari 2000 skrev amerikanska National Intelligence Council att infektionssjukdomar utgör ett hot mot USA:s nationella säkerhet. Har underrättelse- och säkerhetstjänster i Sverige diskuterat hur infektionssjukdomar kan hota landets säkerhet? Hur bra är beredskapen? Coronavirus-pandemin är en perfekt fallstudie för att lära sig om hoten från icke-konventionell asymmetrisk krigföring som bioterrorism och öppna en seriös diskussion.
