Den dödliga knivattacken i Solingen, Tyskland, förra veckan, som krävde tre liv och lämnade minst åtta skadade, har återigen aktualiserat debatten om terrorattacker utförda av så kallade ensamvargar – en hotbild som har riktats mot Europa sedan 2015. Vilka är dessa förövare, och vilka förebyggande strategier krävs för att motverka detta farliga fenomen?
De senaste terroristattackerna i Europa har blottlagt allvarliga brister i underrättelsetjänsternas förmåga att identifiera och förhindra ensamvargsattacker. Trots varningarna efter Charlie Hebdo-attackerna har metoderna för att hantera detta hot inte utvecklats tillräckligt. I denna artikel undersöks orsakerna till svårigheterna med att bemöta ensamvargar och föreslås förbättrade strategier och åtgärder för att effektivt motverka detta växande hot.
Definition av ensamvargar
Begreppet ”ensamvarg” används för att definiera fenomenet där en individuell terrorist utför en attack på egen hand utan någon operativ koppling till en specifik terroristorganisation. Med andra ord, även om terroristen var i kontakt med andra (online eller personligen) och inspirerades av en specifik terroristorganisation, eller även om han/hon såg sig själv som dess operatör, kommer det fortfarande, så länge ingen terroristorganisation var inblandad i någon av attackens faser – initiering, planering, förberedelse eller logistik – att betraktas som en ”ensamvarg”- attack enligt den föreslagna definitionen.
Lone wolves verkar komma från alla slags ideologiska och religiösa extremistiska hörn. Strategin för ensamvargar har använts av islamistiska extremister, separatiströrelser, högerextrema supremacister och högerextremister på många olika sätt.
Det är viktigt att tydliggöra skillnaden mot en sovande cell, eftersom en sovande agent är en operatör som infiltrerar det utsatta samhället eller organisationen och sedan förblir passiv tills en grupp eller organisation beordrar honom eller henne att agera. Däremot är en ensamvarg en fristående operatör som till sin natur är integrerad i det utsatta samhället och kan aktivera sig själv när som helst.
Tekniken har spelat en avgörande roll i dagens ensamvargsterrorism. Internet har en kraftfull funktion i att stärka och sprida extremistiska ideologier som motiverar likasinnade individer att genomföra terrorattacker. Mark Sageman säger att internet har skapat en ny generation av terrorister som utför en ”ledarlöst jihad.”
Dagens ensamvargar är alltmer beroende av internet och använder nya teknologier för att dölja sina identiteter online och undvika upptäckt.
Ensamvargar i Europa
Trots att Islamiska staten (IS) har förlorat sina fästen i Irak och Syrien, utgör den fortfarande ett regionalt och internationellt hot, bland annat mot Europa, trots det tillstånd av hög beredskap som har rått där sedan 2015 och fram till nu.
Under det senaste decenniet har terroristattackerna i Europa tydligt visat hur djupt islamistiska militanter och extremister har infiltrerat lokala samhällen. Islamistiska extremistgrupper utgör nu ett direkt hot mot Europa. Med den ökande spridningen av extremistisk ideologi inom muslimska gemenskaper har europeiska regeringar främst fokuserat på att motverka dessa idéer för att skydda samhällssäkerheten och förhindra terroristattacker, särskilt de så kallade ensamvargsattackerna.
Al-Qaidas försvagning och IS nederlag har lett till att dessa organisationer nu uppmanar självständiga aktörer, så kallade ensamvargar, att utföra attacker i deras namn. Genom onlinepropaganda och annan uppmuntran skapar de en miljö som stödjer ensamvargsattacker och uppmanar sina anhängare världen över att begå våldsdåd på lokal nivå. Enligt Ramon Spaaij, professor i sociologi vid Victoria University, har antalet ensamvargsattacker inspirerade av radikal islam ökat som en följd av dessa uppmaningar från terroristorganisationerna.
De jihadistiska grupperna idag är inte längre en central organisation, som var fallet både i Afghanistan och Irak. Istället har de förvandlats till en extremistisk ideologi baserad på att omvandla salafismen till en mekanism för takfir och dödande. Med andra ord har de gjort en salafistisk tro till en organisatorisk mall under namnet ”Monoteism och jihad”.
De grupper som löper störst risk att drabbas av den ideologiska jihadistiska faran är icke-assimilerade invandrare i Europa, särskilt unga muslimska invandrare. Många muslimer i Europa upplever sig vara missgynnade och känner att det samhälle de bor i inte accepterar dem. Som en konsekvens har många unga män blivit radikaliserade av muslimska religiösa ledare som avråder dem från integration och istället erbjuder en salafistisk eller jihadistisk tolkning av islam. Dessa unga män genomgår en identitetskris. En majoritet av de granskade ensamvargsattackerna kan kopplas till denna sårbarhet. Därför erbjuder jihadistiska webbplatser detaljerad information på många olika språk, som en del av deras ständiga ansträngningar att rekrytera unga människor i västerländska samhällen.”
De konfliktzoner som världen bevittnar fungerar å andra sidan som en “inspirationskälla” för unga människor. De skrämmande bilderna av offer och människorättskränkningar som sprids på internet kan påverka och driva många unga att vid någon tidpunkt förvandlas till individuella, sprängladdade celler, redo att utföra självmordsattacker i de samhällen där de bor och känner sig utanför. Bland de mest framträdande konfliktområdena just nu finns Syrien, Afghanistan, Irak, Jemen, Somalia och kriget i Gaza.
Därför vänder sig ensamvargsterrorismens filosofi idag till unga personer med arabisk-islamisk bakgrund i väst, samt till dem som nyligen konverterat till islam, för att påverka dem att bli ”jihadistiska” aktörer i sina samhällen. I detta sammanhang blir det viktigt för västliga religiösa institutioner att motverka denna ideologiska extremism och dessa skadliga grupper, genom att arrangera forum där man avslöjar den falska grunden för denna ”jihadistiska ideologi.”
I detta sammanhang menar många observatörer att risken för en ökning av ensamvargattacker i Europa och USA är stor, delvis på grund av den jihadistiska rekryteringen via internet och sociala medier. Detta är särskilt tydligt eftersom konflikten mellan jihadistiska grupper och deras motståndare har utvecklats till okonventionella underrättelsekonfrontationer, där modern teknologi spelar en central roll.
Ingen Enskild Profil – Gemensamma Kännetecken
Den tidigare nämnda definitionen av ensamvargsterrorister inkluderar ett brett spektrum av våldsamma extremister. Detta omfattar religiösa fanatiker, extremister inom miljö- och djurrättsfrågor, vit makt-anhängare och jihadister.
Det är uppenbart att det inte finns en enskild, standardiserad profil för en ensamvarg. Däremot går det att skilja mellan olika kategorier av ensamvargsterrorister utifrån deras ideologiska eller religiösa bakgrund. Dessutom finns det flera gemensamma drag som återfinns bland de olika typerna av ensamvargar.
En vanlig egenskap hos ensamvargar är att de har svårt att arbeta och umgås med andra. Ett tydligt exempel på detta är Ted Kaczynski, som levde isolerat i Montanas vildmark och undvek de flesta former av direkt kontakt med omvärlden. Detta innebär inte att ensamvargar saknar kopplingar till organisationer eller nätverk. Tvärtom, många går med i extremistgrupper men lämnar dem senare på grund av konfliktande agendor eller idéer, som ofta är för extrema även för gruppens mest hårdföra medlemmar
En annan gemensam nämnare hos ensamvargar är att de, trots att de verkar i avskildhet, ofta delar sina idéer eller manifest med omvärlden, ibland redan innan de genomför sitt dåd. I dagens samhälle gör internet det enkelt för vem som helst att lägga upp sin extremistiska ideologi online. Jessica Stern hävdar att ensamvargsterrorister ofta utvecklar egna ideologier där de väver samman personliga frustrationer och motvilja med politiska, sociala eller religiösa klagomål.
En tredje gemensam egenskap är att även om de flesta terrorister inte uppvisar någon tydlig psykopatologi, är förekomsten av psykiska störningar och social oförmåga relativt hög bland ensamvargar.
En studie utförd av forskarna Paul Gill och Emily Corner vid University College London syftade till att identifiera gemensamma egenskaper bland 119 ensamvargattacker i USA och Europa sedan 1990. Dessa resultat jämfördes sedan med en liknande grupp av gruppbaserade terrorister. Studien visade att ensamvargsterrorister hade en högre förekomst av dokumenterade psykiska sjukdomar än gruppbaserade terrorister. Forskarna upptäckte även att personliga klagomål ofta var lika starka drivkrafter som politiska motiv för många ensamvargar. Dessutom upplevde mer än hälften av ensamvargarna social isolering. Trots detta är terroristattacker utförda av ensamvargar fortfarande relativt ovanliga och mycket mindre frekventa än gruppbaserade terroristattacker.
Dessa gemensamma drag är betydelsefulla eftersom de bidrar till att identifiera och förstå radikaliseringsprocessen.
Svårt att identifiera och förhindra
Att skapa en trovärdig personlighetsprofil för en typisk ensamagerande terrorist har alltid varit en utmaning när det gäller att identifiera, övervaka och gripa en ensamvarg. Även sådan profilering har visat sig vara ganska ineffektiv för säkerhets- och underrättelsetjänster, eftersom de mest vanliga kännetecknen hos dessa individer – social isolering eller uteslutning – är så utbredda i befolkningen att de inte är tillräckligt specifika för att avgöra vem som är eller kommer att bli en våldsam ensamagerande terrorist.
Med andra ord är det mycket svårt att förutsäga vilken marginaliserad, alienerad eller depressiv bakgrund de har. Dessa individer kommer från en rad olika miljöer och har ett brett spektrum av ideologier och motivationer. Det är också ytterst svårt att skilja mellan extremister som verkligen planerar att genomföra attacker och de som enbart uttrycker radikala åsikter eller kommer med tomma hot.
I väst är yttrandefrihet en grundläggande rättighet som begränsar möjligheterna att undersöka icke-våldsamma radikala åsikter. Eftersom alla terrorister är radikala men de flesta radikaler inte är terrorister, är det mycket svårt att förutse vilka som kan vara potentiella ensamvargar innan de slår till, även med de mest avancerade underrättelseverktygen.
Ensamvargattacker har historiskt varit svåra och förhindra eftersom förövarna agerar ensamma och inte delar sina avsikter med andra. Dessa individer är ofta vanliga personer vars dagliga beteende inte väcker misstankar, och de besöker inte nödvändigtvis moskéer eller har en extremistisk framtoning. De använder modern teknik och kommunikationsverktyg och kan ofta flera språk. Informationen de får från internet om hur man kan bli en ”jihadistbomb” anses vara värdefullt material för terroristorganisationer som al-Qaida, IS och andra jihadistgrupper.
Rekommendationer—Förebyggandestrategier
Trots de framgångsrika åtgärder och strategier som underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter har implementerat för att bekämpa terrorism, är det omöjligt att uppnå absolut säkerhet, och ensamvargattacker förblir ofta utanför underrättelsetjänsternas räckvidd och förväntningar. Hur kan vi då hantera hotet från ensamvargsterrorism och övervinna utmaningen att identifiera och gripa dessa terrorister, särskilt när bekämpningen måste förenas med skyddet av frihetsprinciper? Genom att förstå de gemensamma dragen och utmaningarna kan vi få en indikation på hur vi bör börja motverka denna typ av terrorism.
Dessutom kan en djupare förståelse och kartläggning av radikaliseringsprocessen för ensamvargar underlätta identifieringen av misstänkta beteenden och upptäckten av indoktrineringsmönster. Denna insikt kan bana väg för mer effektiva åtgärder för att förebygga eller bekämpa ensamvargsterrorism.
Det är nödvändigt att införa en effektiv strategi mot radikalisering som grundar sig på ett starkare samhällsengagemang, särskilt genom att involvera inflytelserika personer i berörda grupper.
Förebyggandestrategier framhåller vikten av att agera proaktivt och samordnat för att motverka radikalisering, med särskilt fokus på tidiga insatser.
Det är avgörande att förstärka samarbetet mellan myndigheter, samhällsorganisationer och lokala ledare, samtidigt som utbildningsinsatser och medvetandehöjande åtgärder intensifieras för att effektivt motverka extremism.
För att nå utsatta grupper bör skräddarsydda och inkluderande program utvecklas, där särskild uppmärksamhet riktas mot att aktivt involvera ungdomar och deras familjer i det förebyggande arbetet.
Genom att engagera dessa nyckelaktörer kan man skapa en långsiktig och hållbar strategi för att bekämpa radikalisering på flera nivåer i samhället.
Reference
Boaz Ganor, “Understanding the Motivations of “Lone Wolf” Terrorists: The “Bathtub” Model”, Perspective in terrorism, Vol. 15, No.2 (April 2021)
Edwin Bakker and Beatrice Graff, ”Lone wolves: how to prevent this phenomenon”, ICCT (November 2010).
Emily Corner and Paul Gil,l “A False Dichotomy?, Mental Illness and Lone-Actor Terrorism” (2015).
Florian Hartleb, Lone Wolves: The New Terrorism of Right-Wing Single Actors (Cham: Springer, 2020).
Jeffrey D. Simon, Lone Wolf Terrorism: Understanding the Growing Threat (Amherst, N.Y.: Prometheus Books, 2016).
Jasem Mohamad, “Lone wolves in Europe remain outside the capabilities of the intelligence servicesECCI (2020).
Marc Sageman, Leaderless Jihad: Terror Networks in the Twenty-First Century (Philadelphia: University of Pennsylvania Press, 2008).
Mark S. Hamm and R. F. J. Spaaij, The Age of Lone Wolf Terrorism (New York: Columbia University Press, 2017).
Miron Lakomy, “Recruitment and Incitement to Violence in the Islamic State’s Online Propaganda: Comparative Analysis of Dabiq and Rumiyah”, Studies in Conflict & Terrorism, (February 2019)
Raffaello Pantucci, “A Typology of Lone Wolves: Preliminary Analysis of Lone Islamist Terrorists,” The International Centre for the Study of Radicalization and Political Violence (ICSR), (March 2011).
Tomáš Zeman, Jan Břeň, and Rudolf Urban, “Role of Internet in Lone Wolf Terrorism”, Journal of Security and Sustainability Issues7, no. 2 (December 2017).
