Analys – I ett steg som väckte stor debatt tog den franske presidenten Emmanuel Macron emot Ahmad al-Sharaa’, som framställs som ”övergångspresident för Syrien”, inom ramen för samtal som påstås syfta till att främja den politiska lösningen på Syrienkrisen. Denna handling lyfter dock åter fram vad som kan ses som en dubbelstandard i hur västländer, särskilt Frankrike, hanterar frågor kring terrorism och internationell rättvisa.
Pragmatism: politisk nödvändighet eller ursäkt för motsägelser?
Frankrike, likt flera andra västmakter, har i sin Syrienpolitik ofta tillämpat en pragmatisk strategi som bygger på att hantera kriser snarare än att lösa dem i grunden. I den komplexa kontexten av det syriska inbördeskriget har denna strategi tagit sig uttryck i stöd till aktörer som kan säkra franska intressen i ett framtida Syrien, även om dessa aktörer är kontroversiella. Som Washington Institute for Near East Policy påpekar (2023), ser Frankrike i figurer som Ahmad al-Sharaa potentiella verktyg för att återfå politiskt fotfäste i regionen, särskilt i konkurrens med aktörer som Ryssland, Iran och Turkiet.
Denna pragmatism står dock i skarp kontrast till Frankrikes officiella linje om att försvara internationell rättvisa, bekämpa terrorism och stödja institutioner som Internationella brottmålsdomstolen. Enligt en analys av Joseph Bahout (Carnegie Middle East Center, 2023), riskerar Frankrike att förlora sin moraliska trovärdighet genom att stödja övergångsfigurer med möjliga kopplingar till extremistiska grupper. Denna inkonsekvens underminerar inte bara det franska utrikespolitiska narrativet, utan kan också tolkas som ett uttryck för selektiv rättvisa – något som enligt Human Rights Watch (2024) undergräver förtroendet för det internationella systemet och riskerar att stärka extremistiska ideologier.
Al-Sharaa och terrorkopplingar: En politisk och etisk konflikt
Flera rapporter har pekat på att Ahmad al-Sharaa har nära band till grupper med kopplingar till extremistisk ideologi och väpnade aktörer listade på internationella terrorlistor. Enligt Human Rights Watch (2024) har vissa av de fraktioner som stöder honom varit delaktiga i grova överträdelser av internationell humanitär rätt under det syriska inbördeskriget. Därtill konstaterar Carnegie Middle East Center (2023) att al-Sharaa i flera fall agerat genom nätverk med tidigare samröre med jihadistiska grupper. Trots detta mottogs han av den franske presidenten i ett officiellt sammanhang, vilket tydligt kontrasterar mot Frankrikes tidigare starka hållning i kampen mot terrorism. Enligt Frankrikes utrikesdepartement (2024) utgör bekämpning av terrorism en av grundpelarna i landets internationella strategi.
Detta skifte i attityd väcker frågor om dubbelmoral och selektiv tillämpning av rättsprinciper i internationell politik. Hur kan en stat som förespråkar rättvisa och ansvarsskyldighet erbjuda legitimitet åt en figur med sådana tvivelaktiga kopplingar? EU:s utrikespolitiska organ (2024) varnar för att politisk flexibilitet i hanteringen av terroranknutna aktörer riskerar att underminera unionens egna säkerhetsmål. Vidare påpekar FN:s säkerhetsråd (2023) vikten av konsekvent tillämpning av sanktionslistor för att upprätthålla trovärdighet i den globala kampen mot terrorism. Det franska agerandet i detta fall kan därmed tolkas som ett avsteg från etablerade normer till förmån för strategiska kalkyler.
Selektiv rättvisa och urholkad tillit
Macrons möte med Ahmad al-Sharaa väcker frågor om selektiv rättvisa inom internationell politik, där västländer, inklusive Frankrike, tycks tillämpa olika standarder beroende på politiska och strategiska behov. Denna selektivitet underminerar inte bara Frankrikes officiella linje om att bekämpa terrorism och försvara internationell rättvisa, utan skickar också en signal om att vissa aktörer kan undkomma ansvar beroende på deras politiska betydelse. Enligt Carnegie Middle East Center (2023) riskerar denna inkonsekvens att försvaga Frankrikes trovärdighet på den internationella arenan och väcka kritik från aktörer som ser detta som ett exempel på västerländsk dubbelmoral. Human Rights Watch (2024) understryker att denna typ av politik kan skada det internationella rättssystemet och undergräva kampen mot extremism och terrorism.
Vidare innebär denna selektiva rättvisa att människor i konfliktdrabbade regioner, som Syrien, kan uppleva att det globala rättssystemet är partiskt och selektivt, vilket kan leda till förlorad tillit till internationella institutioner. FN:s säkerhetsråd (2023) varnar för att om internationella aktörer inte upprätthåller konsekventa och transparenta principer kan det undergräva förtroendet för globala säkerhetsåtgärder. När västvärldens beslut verkar styras av kortsiktiga politiska eller ekonomiska intressen snarare än långsiktiga rättsprinciper, kan det föda frustration och cynism bland befolkningar som ser ett förlorat hopp om rättvisa. Detta stärker extremistiska ideologier och gör det svårare att uppnå en hållbar lösning på globala säkerhetsfrågor, som till exempel bekämpning av terrorism och främjande av stabilitet i regioner som Syrien.
Konsekvenser för terrorismbekämpning i regionen
Macrons öppnande mot Ahmad al-Sharaa kan få långtgående konsekvenser för terrorismbekämpningen i Syrien och den bredare regionen. Genom att ge legitimitet åt en figur med kopplingar till extremistiska grupper, riskerar Frankrike att undergräva sina egna säkerhetsmål och återspegla en inkonsekvent politik som kan uppmuntra till fortsatt radikalisering. Enligt Human Rights Watch (2024) innebär denna politik att västvärlden kan uppfattas som selektiv i sin kamp mot terrorism, vilket kan ge extremistiska grupper en möjlighet att exploatera denna svaghet för att rekrytera nya medlemmar. Detta underminerar effektiviteten hos de globala säkerhetsåtgärder som syftar till att minska terrorismens spridning i regionen.
Kommer EU att följa Frankrikes lagstrategi?
Frankrikes strategi att öppna upp för samtal med Ahmad al-Sharaa, trots hans kontroversiella bakgrund, kan sätta press på EU att anpassa sin egen politik mot Syrien och regionen. EU:s utrikespolitiska organ (2024) har varnat för att en flexibel hållning gentemot terroranknutna aktörer kan underminera unionens gemensamma säkerhetsmål och skapa spänningar mellan medlemsländer med olika syn på hur terrorism och diplomati ska hanteras. Medan vissa EU-länder kan vara benägna att stödja Frankrikes pragmatiska inställning för att stärka sin inflytande i Syrien, kan andra ifrågasätta detta och framhålla vikten av konsekvent tillämpning av internationella rättsprinciper, vilket ytterligare belyser den splittring som kan uppstå inom unionen i frågor om terrorismbekämpning och regional stabilitet.
Slutsats
Att öppna Élyséepalatsets dörrar för Ahmad al-Sharaa är inte bara en protokollär händelse, utan ett tecken på en djupare kris i västvärldens politik gentemot Mellanöstern, en kris vars verkliga kärna är förlusten av konsekvens mellan retorik och praktik. Om Frankrike och liknande internationella makter vill behålla legitimiteten i sitt engagemang för internationell säkerhet, måste de ompröva sina tillvägagångssätt och balansera mellan politiska nödvändigheter och rättvisans principer.
Franske presidenten Emmanuel Macrons möte med Ahmad al-Sharaa kan förstås politiskt, men det förblir etiskt problematiskt och kan till och med stärka de berättelser som anklagar väst för att följa selektiv rättvisa, där vissa inblandade jagas och andra ignoreras om det passar deras intressen. Detta underminerar förtroendet för det internationella systemet, näringsliv extremism och försvagar de verkliga ansträngningarna för att bekämpa terrorism. Att öppna Élyséepalatsets dörrar för en sådan person med en kontroversiell bakgrund – är det inte ett slag mot den franska institutionernas trovärdighet och mot offrens förtroende för västs påstådda rättvisa?
