Sedan 2014 har Irak bevittnat framväxten av Islamiska staten (IS–Daesh), en av de mest framträdande och farliga terroristgrupperna i modern tid. Gruppen lyckades snabbt etablera kontroll över stora delar av landet och proklamera ett ”kalifat”. Trots det militära nederlaget 2017, som till stor del uppnåddes genom irakiska styrkors och den internationella koalitionens insatser, har Daesh förblivit en aktiv aktör. Organisationen har anpassat sig genom att bilda hemliga celler och genomföra sporadiska attacker och använder sig av en flexibel och nätverksbaserad struktur för att överleva och återupprätta sitt inflytande.
Denna studie analyserar Daeshs nuvarande situation i Irak, med fokus på dess kapacitet, finansiering, nätverksstruktur och relationer till andra regionala enheter. Studien utvärderar hotnivån och föreslår säkerhetsstrategier för att motverka gruppens inflytande och förhindra en återuppkomst.
Daeshs storlek i Irak
Trots att Daesh:s öppna administrativa och militära struktur har kollapsat, uppskattas antalet medlemmar i Irak till mellan 1 000 och 2 000 individer. Dessa individer är organiserade i sovande celler eller små grupper, som verkar i avlägsna och svårtillgängliga områden. Gruppens närvaro är särskilt märkbar i provinserna Diyala, Kirkuk, Salah al-Din, Nineveh samt längs gränsen mot Syrien. Organisationens logistiska och sociala stödnätverk är begränsat, och dess resurser finansieras huvudsakligen genom smuggling och lokal utpressning.
Militär och organisatorisk kapacitet
Daesh tillämpar i dagsläget gerillaliknande taktiker, däribland attentat, bakhåll, improviserade sprängladdningar samt riktade angrepp mot avlägsna byar. Organisationen saknar för närvarande kapacitet att kontrollera urbana områden eller delta i reguljära strider, men upprätthåller en operativ rörlighet genom att utnyttja bergsterräng och svåråtkomliga regioner. Gruppen drar strategisk fördel av den rådande politiska instabiliteten, de sekteristiska motsättningarna samt de pågående spänningarna mellan centralregeringen och den kurdiska regionala regeringen för att ompositionera och återetablera sig.
Säkerhetshotets omfattning
Även om Daesh i nuläget inte utgör ett strategiskt hot, kvarstår dess betydelse som ett taktiskt hot som undergräver den nationella stabiliteten och försvårar arbetet för de säkerhetsansvariga myndigheterna. Den primära faran med organisationens närvaro består i dess återkommande attacker mot civila, dess kapacitet att försvåra återuppbyggnadsprocesser samt dess potentiella roll i att fördjupa sekteristiska motsättningar. Vidare utgör möjligheten till gränsöverskridande expansion från Syrien en ihållande risk, särskilt med beaktande av det fortsatt instabila säkerhetsläget på den syriska sidan.
Finansieringskällor för Daesh i Irak
Trots de territoriella förluster som Daesh har lidit under de senaste åren, innehar organisationen fortfarande betydande finansiella resurser som möjliggör både upprätthållandet av dess operationella struktur och genomförandet av väpnade attacker i Irak under 2025. Finansieringen sker genom en mångfald av illegala och svårspårade mekanismer, vilka sammanfattas nedan:
Utpressning och påtvingade avgifter: Daesh fortsätter att utöva ekonomiskt tvång mot lokalbefolkningen, särskilt i glesbefolkade och perifera områden, genom att utkräva så kallade skyddsavgifter under hot om våld. Företagare och handelsaktörer utgör särskilt sårbara mål för denna typ av ekonomisk exploatering.
Smuggling och olaglig handel: Organisationen är aktivt involverad i gränsöverskridande smuggling av olja, antikviteter och vapen, och utnyttjar de säkerhetsmässiga bristerna i Iraks gränsområden, särskilt i ökenregioner. Därtill förekommer deltagande i människohandel och narkotikarelaterad verksamhet som en del av dess finansiella strategi.
Informella finansiella överföringssystem: Daesh använder sig av inofficiella penningöverföringssystem, såsom hawala-nätverk, för att flytta kapital mellan medlemmar och celler på ett sätt som försvårar finansiell spårning. Parallellt nyttjar organisationen även kryptovalutor för att säkerställa anonymitet och effektivitet i sina monetära flöden.
Extern finansiell support: Slutligen mottar organisationen ekonomiskt stöd från sympatisörer utanför Irak, vilket kan ske genom direktöverföringar eller via till synes legitima välgörenhetsorganisationer som fungerar som front för insamling och distribution av medel.
Har Daesh genomgått en decentralisering i Irak?
Daesh har inte längre den centraliserade strukturen som kännetecknade organisationen under perioden av dess kontroll över ”kalifatet” mellan 2014 och 2017. Istället har den utvecklats till en decentraliserad enhet som i hög grad förlitar sig på nätverksbaserade strukturer och spridda celler.
Förlust av territorium och ledningscentraler: Efter att ha förlorat kontrollen över centrala städer såsom Mosul och Raqqa, förlorade IS även sin tidigare administrativa och militära struktur, som var organiserad i form av ”emirat” och centrala ”ministerier.”
Påverkan av internationella koalitionen och irakiska styrkors militära insatser: De militära offensiverna från både den internationella koalitionen och irakiska styrkor, kombinerat med intensivt luftbombande, resulterade i elimineringen av majoriteten av organisationens ledande figurer. Detta skapade ett ledarskapsvakuum och försvårade processen för att fatta enhetliga och koordinerade beslut.
Utmaningar för rörlighet och kommunikation: Med minskad tillgång till områden utan övervakning och de traditionella kommunikationsnätverken som har förstörts, tvingades organisationen att omstrukturera sig och förlita sig på lokala celler som opererar med en högre grad av självständighet i sina beslut och åtgärder.
Indikatorer på decentralisering i Daesh-strukturen
Sovande celler: Majoriteten av Daesh:s operationer i Irak är nu beroende av små, geografiskt koncentrerade celler som verkar i specifika regioner, såsom Diyala, Salah ad-Din, Kirkuk och Anbar. Dessa celler utför sina attacker med gerillakrigföring, vilket speglar en förändring i organisationens operativa taktik.
Avsaknad av samtidiga och omfattande operationer: Organisationen har förlorat sin förmåga att genomföra omfattande och koordinerade attacker på nationell nivå. Detta speglar inte bara en brist på strategisk kapacitet, utan även frånvaron av ett enhetligt och sammanhållet ledarskap, vilket understryker den decentraliserade karaktären av organisationen i dess nuvarande form.
Fokus på lokal självfinansiering: De aktiva cellerna har omstrukturerat sina finansieringsmekanismer och förlitar sig nu på lokala resurser, såsom pålagor, smuggling och utpressning, snarare än att vara beroende av ett centralt finansieringssystem från organisationens ledarskap. Detta minskar organisationens beroende av en centraliserad administration och ökar dess autonomi.
Daesh har förlorat sin tidigare centraliserade struktur, vilket inte innebär organisationens nederlag. Tvärtom har den anpassat sig till en decentraliserad modell som påminner om ett nätverksbaserat aktivitetsmönster. Denna förändring gör organisationen mer flexibel och potentiellt farligare på lång sikt, eftersom den kan återuppstå och återfå kraft när förhållandena i regionen skapar ett politiskt eller säkerhetsmässigt vakuum.
Relationen mellan Daesh i Irak och IS – Khorasan
Det finns en ideologisk och organisatorisk förbindelse mellan ”IS i Irak” och ”IS- Khorasan”, men denna relation är inte en traditionell hierarkisk struktur. Istället styrs den inom ramen för IS:s decentraliserade organisationsmodell. Tecken på denna förbindelse inkluderar lojalitet mot den centrala ledningen av IS, där ”IS- Khorasan” avlade trohet till Abu Bakr al-Baghdadi år 2015. Denna lojalitet upprätthålls fortfarande, där provinsen uttrycker sin hängivenhet till den nuvarande ledaren för IS, ”Abu Hafs al-Hashimi al-Qurashi”, enligt organisationens senaste kommunikéer. Det är dock viktigt att notera att denna lojalitet inte innebär att ”IS- Khorasan” tar emot direkta order från IS:s ledarskap i Irak; snarare agerar den till stor del självständigt, vilket återspeglar den decentraliserade karaktären av organisationens struktur.
Båda grenarna inom IS delar en gemensam ideologi som är rotad i den strikta salafist-jihadistiska traditionen. De betraktar sig själva som en del av det ”globala kalifatet” och sprider ett budskap som är fientligt inställt mot västländer, shiamuslimer och talibanerna.
Trots denna ideologiska gemenskap finns ingen formell centraliserad ledning mellan de två grenarna. Istället kan kommunikation upprätthållas genom oregelbundna kanaler, såsom mellanhänder på fältet, krypterade kommunikationssystem eller finansiella överföringar. Gemensamma symboler och medieplattformar, såsom nyhetsbyrån ”Al-Naba”, används för att upprätthålla ett enhetligt budskap. I vissa fall marknadsför de också varandras operationer för att förstärka den globala enheten inom organisationen.
Trots detta finns inga konkreta bevis för direkt samordning mellan grenarna, vare sig vad gäller militära operationer eller finansiering. Varje gren verkar främst inom sitt specifika geografiska område och finansierar sina aktiviteter självständigt. Emellertid ingår båda grenarna i IS:s globala strategi, som syftar till att bevara organisationens existens och möjliggöra dess expansion efter nedgången av kalifatet.
Medan ”IS Irak” kämpar mot irakiska styrkor och Hashd al-Shaabi, är ”IS- Khorasan” inbegripen i en existentiell konflikt med talibanrörelsen, som de betraktar som avfälliga och samarbetsvilliga med USA. Denna skillnad i den lokala fienden reflekteras i både karaktären på de militära operationerna och det ”jihadistiska” budskapet som sprids av de två grenarna.
Relationen mellan Daesh i Irak och Syrien
Det existerar en stark och nära koppling mellan Daesh i Irak och Daesh i Syrien, vilket skiljer sig från relationen mellan ”Daesh Irak” och ”IS Khorasan”, där den senare relationen är mer symbolisk och svagare. Förhållandet mellan de irakiska och syriska grenarna grundas främst på gemensamt ursprung, struktur, organisation och operativa handlingar.
Daesh etablerades ursprungligen i Irak under namnet ”Islamiska staten i Irak” efter 2006 och expanderade därefter till Syrien efter 2011 i kölvattnet av den syriska revolutionen. År 2013 tillkännagav Abu Bakr al-Baghdadi sammanslagningen av ”Jabhat al-Nusra” i Syrien med ”Islamiska staten i Irak”, vilket ledde till bildandet av det som benämndes ”Islamiska staten i Irak och Levanten – IS eller -Daesh ”. Denna sammanslagning förnekades av al-Jolani, vilket resulterade i en splittring där al-Nusra och IS blev två separata, men nära relaterade, nätverk verksamma både i Syrien och Irak.
En enhetlig central ledning var ett kännetecken för denna sammanslutning. Under ledning av Abu Bakr al-Baghdadi och hans efterträdare övervakades alla ”provins” i både Irak och Syrien från en gemensam ledning, ofta belägen vid gränsområdena. Majoriteten av beslut som rörde utnämningar, avsked och större operationer fattades av denna centrala ledning.
Gränsområdena mellan Irak och Syrien (Anbar, Deir ez-Zor, Hassakeh) utgjorde viktiga strategiska punkter för gruppens verksamhet. Efter de militära förlusterna i städerna Raqqa och Mosul valde IS:s ledare och stridande att dra sig tillbaka över gränsen för att omgruppera och etablera nya fästen. Gruppens sista starka försvarslinjer låg i gränsområdet vid Baghuz i Syrien, där både irakiska och syriska stridande kämpade tillsammans i ett gemensamt försök att motstå koalitionens offensiv.
Operationer planerades och genomfördes ibland genom gemensam samordning mellan de två grenarna, exempelvis vid attacker mot fängelser i Hassakeh och Sinjar samt operationer riktade mot gemensamma militärkonvojer.
Den officiella medieapparaten, såsom nyhetsbyrån ”Amaq” och tidskriften ”Al-Naba”, rapporterade om dessa aktiviteter på ett enhetligt och samordnat sätt, vilket indikerar ett starkt organisatoriskt samband mellan grenarna.
Organisationen upprätthöll en enhetlig administrativ struktur med enheter såsom ”säkerhetsdivanen”, ”domstolsdivanen” och ”zakatdivanen”, vilka tillämpade en gemensam modell i både den irakiska och syriska grenen. Trots kalifatets kollaps fortsatte denna administrativa ordning delvis att bestå inom organisationens återstående hemliga nätverk.
Säkerhetsstrategier och förebyggande åtgärder
– Förstärkning av kapaciteten hos antiterrorismapparaten genom att stödja enheten med finansiella, tekniska och underrättelseresurser.
– Uppdatering av tränings- och utrustningsmetoder för att bemöta gerillataktiker.
– Möjliggöra för enheten att samordna med andra säkerhetsorgan, såsom armén, federala polisen och inrikesunderrättelsetjänsten.
– Fokus på förebyggande underrättelsearbete: infiltrera sovande celler, analysera data och övervaka kommunikation samt utveckla en enhetlig databas över eftersökta och högriskindivider.
– Internationell och regional samordning: Fortsätta samarbetet med den internationella koalitionen och aktivera avtal med Syrien samt grannländer för att effektivt kontrollera gränserna.
– Återuppbygga de befriade områdena och integrera de fördrivna familjer som tidigare varit internerade i läger som Al-Hol och andra läger för Daesh-familjer. Genomföra program för avradikalisering och rehabilitering, samt reformera det religiösa budskapet och bekämpa extremistisk propaganda på internet.
Framtidsbedömning och Utvärdering
Trots kollapsen av det självutnämnda ”kalifatet” bibehåller Daesh en viss förmåga att genomföra attacker, särskilt i säkerhetsmässigt sårbara områden. Genom anpassning till asymmetrisk krigföring och exploatering av politiska och säkerhetsrelaterade vakuum säkerställer organisationen sin fortlevnad.
På medellång sikt bedöms Daesh fortsätta sin verksamhet i form av lågintensivt uppror snarare än territoriell expansion. Effektivt säkerhetssamarbete och uthållig militär press är avgörande, men en varaktig neutralisering kräver även integrerade socioekonomiska, underrättelsebaserade och regionala insatser.
Daesh konsoliderar sina finansiella resurser genom utökad kriminell verksamhet och utnyttjande av lokala konflikter. Organisationen har antagit en modell av operativ decentralisering med central lojalitet, där syriska och irakiska grenar fortsätter att samverka militärt, organisatoriskt och finansiellt.
Framtida strategier bör inriktas på att stärka gränssäkerheten, stoppa finansieringskällor och stödja återuppbyggnad och avradikalisering. Daeshs nätverksstruktur och ideologiska attraktionskraft gör att hotet kvarstår trots förlorad territoriell kontroll.
Organisationens anpassningsförmåga kräver en långsiktig strategi som förenar säkerhet, utveckling och ideologisk motverkan för att förhindra en återkomst i ny form.
Referenser
Combating Terrorism Center (CTC) at West Point, 2024. Islamic State’s Post-Caliphate Evolution. [online] Available at: https://ctc.westpoint.edu/islamic-states-post-caliphate-evolution/
United Nations Security Council, 2024. Twentieth report of the Secretary-General on the threat posed by ISIL (Da’esh). [online] Available at: https://undocs.org/S/2024/80
International Crisis Group, 2024. The Islamic State’s Resurgence in Iraq. [online] Available at: https://www.crisisgroup.org/middle-east-north-africa/gulf-and-arabian-peninsula/iraq/iraq-dealing-islamic-states-resurgence
Carnegie Middle East Center, 2024. After the Caliphate: Islamists and the State. [online] Available at: https://carnegie-mec.org/diwan/80708
Center for Strategic and International Studies (CSIS), 2024. ISIS in Iraq and Syria: Threat Assessment 2025. Available at: https://www.csis.org/analysis/isis-threat-assessment-iraq-syria-2025
Europol, 2024. European Union Terrorism Situation and Trend Report (TE-SAT) 2024. [online] Available at: https://www.europol.europa.eu/activities-services/main-reports/tesat-report-2024
Global Coalition Against Daesh, 2024. Current Efforts in Iraq and Syria. [online] Available at: https://theglobalcoalition.org/en/mission/
Center for Strategic and International Studies (CSIS), 2024. ISIS in Iraq and Syria: Threat Assessment 2025. [online] Available at: https://www.csis.org/analysis/isis-threat-assessment-iraq-syria-2025
Institute for the Study of War (ISW), 2024. ISIS’s Second Resurgence in Iraq and Syria. [online] Available at: https://www.understandingwar.org/report/isis-second-resurgence-iraq-and-syria
