Våldsbejakande extremism känner inga gränser och påverkar alla samhällen. Unga människor är mest utsatta för risken av extremism. De utsätts för rekryteringsstrategier och faller offer för extremistiskt våld. Vilka faktorer kan bidra till radikalisering bland barn och unga och hur kan samhället svara på denna utmaning?
Det finns inga tydliga och enkla svar kring varför unga människor dras in i våldsbejakande extremistgrupper. Det handlar ofta om komplexa samband, där både individuella och omgivande faktorer spelar in. Forskning har presenterat faktorer som kan vara främjande:
Misslyckande i skolan
Bristande skolframgångar kan utgöra riskfaktor för att unga dras in i extremism. När unga inte lyckas i skolan kan de känna sig utanför och avvisade av samhället. Detta kan leda till en känsla av att inte passa in någonstans, vilket extremistiska grupper kan utnyttja för att locka dem in i sina kretsar där de lovar gemenskap och förståelse.
Misslyckande i skolan kan också göra att unga känner sig hopplösa när det gäller sin framtid och sina karriärmöjligheter. Detta misslyckande kan skapa missnöje hos unga som kan manipuleras av extremistiska grupper för att få dem att tro att samhället och dess institutioner är emot dem. Detta kan skapa ett fientligt förhållningssätt gentemot samhället och leda till radikalisering.
När unga kämpar i skolan kan de vända sig till internet för att hitta gemenskap och svar på sina problem. På nätet kan de enkelt komma i kontakt med våldsbejakande extremistiska material som kan förstärka deras negativa känslor och tankar.
Allt detta kan resultera i känslor av utanförskap och misslyckande som kan bidra till psykisk ohälsa. Det misslyckande i sig kan ge upphov till en längtan efter att hitta gemenskaper och sammanhang som kan kompensera för upplevda eller verkliga brister, vilket kan inkludera extremistiska grupper.
Kritiskt tänkande utvecklar unga människors förmåga att analysera och utmana manipulativa budskap och propaganda som sprids av extremistiska grupper.
Upplevt utanförskap
Många som söker sig till våldsbejakande extremistiska miljöer delar ofta upplevelsen av utanförskap. Det kan handla om en känsla av att man inte passar in i eller är en del av samhället. Personer som inte har social förmåga och kan ha svårt att knyta relationer med omgivningen. Många människor kan ha upplevt olika former av kränkningar i sina liv, såsom mobbning, misshandel, ha erfarenheter av destruktiva familjeförhållanden präglade av missbruk och våld, svag ekonomi samt arbetslöshet.
Vissa människor känner sig även kränkta av samhället, där de upplever sig vara marginaliserade och diskriminerade, både som individer eller som grupp. Det är i dessa extremistmiljöer som dessa individer kan känna att de kan få bekräftelse och stöd för sina åsikter och känslor.
Att förstå varför unga individer väljer att ansluta sig till extremistiska grupper är avgörande för att kunna utveckla effektiva förebyggande åtgärder och interventioner.
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa och diagnoser inom psykiatrin kan utgöra potentiella riskfaktorer för att dras in i våldsbejakande extremism. Faktorer som låg självkänsla, bristande självkontroll, spänningssökande beteende, aggressivitet, identitetskris, känsla av utanförskap och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar såsom ADHD och autism kan alla bidra till att en individ dras till en extremistisk miljö. Även om dessa faktorer kan öka sårbarheten hos individer, är de inte ensamma avgörande. Det handlar snarare om att betrakta det samspel som uppstår mellan olika riskfaktorer, där psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller psykiatriska diagnoser utgör en av flera pusselbitar.
Sökande efter tillhörighet
När unga saknar starka sociala band och en känsla av tillhörighet kan de vara mer mottagliga för att söka efter gemenskap i extremistgrupper. Dessa grupper kan erbjuda en illusion av samhörighet och gemenskap, vilket lockar dem som känner sig ensamma eller utestängda. Forskning visar att en upplevelse av utanförskap och en önskan om tillhörighet är kraftfulla drivkrafter bakom att unga dras till extremistiska miljöer, vilket inte är något nytt eller ovanligt.
Radikala ideologier, vare sig de är politiska eller religiösa, strävar efter att förstärka den binära uppdelningen mellan ”vi” och ”dem”. Individen får svar presenterade för sig på de upplevda kränkningarna och kan därigenom känna en stark känsla av tillhörighet och skydd. Det kan kännas som den enda möjligheten att bli uppmärksammad och lyssnad på. Något som ser likadant ut på extremistmiljöer vare sig, höger eller vänster är önskan att bli erkänd, att bli sedd och att tillhöra och känna sig delaktig.
För vissa kan omgivningens negativa reaktioner på de radikaliserades värderingar, handlingar och symboler, utgöra för en del den sista bekräftelsen på att de inte passar in och att de tillhör en annan grupp, det vill säga ett ”vi”. Dessa unga kan också uppleva status och makt när deras grupptillhörighet skrämmer andra.
Identitetssökande
Unga människor genomgår ofta en period av identitetssökande, där de försöker definiera sig själva och sin plats i världen. Om de inte har en sund social kontext att utforska detta i, kan de vara mer benägna att söka efter identitet i extremiströrelser som erbjuder en klar och enkel berättelse om vem de är och vad de står för.
Det är vanligt att man först ansluter sig till en grupp och sedan börjar omforma sin identitet där. Med andra ord, tillhörigheten kommer före identitetsskapandet, inte tvärtom.
Positiv identitet baserad på kulturell, religiös eller etnisk tillhörighet kan minska risken för att individer ska omfamna extremistiska identiteter
Sökande efter mening
Många ungdomar söker efter mening och syfte i sina liv. Om de inte får tillräckligt med stöd och vägledning från sina föräldrar, sina sociala nätverk och samhället i stort, när det gäller att utveckla en sund uppfattning om sig själva och sin plats i världen, kan de söka efter mening och syfte på andra ställen. Extremistiska grupper kan locka dem med en enkel och klar berättelse om identitet, mål och handlingar som ger dem en känsla av mening och syfte. De erbjuder en klar mening i form av att kämpa för en ”rättfärdig” sak.
Arbetslöshetens påverkan
Arbetslöshet kan påverka unga människor på flera sätt och skapa en känsla av frustration, hopplöshet och alienation, vilket i sin tur kan öka deras sårbarhet för att dras in i våldsbejakande extremism. Här är några sätt genom vilka arbetslöshet kan bidra till detta:
Arbetslöshet kan leda till ekonomisk marginalisering och svårigheter att försörja sig själv eller sin familj. För unga människor som upplever ekonomiskt tryck kan extremistgrupper erbjuda lockande alternativ, såsom ekonomiskt stöd, vilket kan göra dem mer mottagliga för radikala budskap.
Unga människor som är arbetslösa kan känna sig meningslösa och utan syfte i sina liv. Extremistiska grupper kan utnyttja denna känsla av alienation genom att erbjuda en till synes meningsfull och spännande väg att engagera sig i något större än sig själva, vilket kan locka dem till att delta i våldsam aktivism.
Arbetslöshet kan leda till social isolering och känslor av utanförskap från samhället. Extremistiska grupper kan fungera som en form av ”familj” eller gemenskap för unga människor som känner sig avvisade eller marginaliserade av samhället.
Radikalisering fungerar som en slags sociologisk fälla som inte erbjuder individer någon annan utväg för att tillfredsställa sina materiella och andliga behov
Destruktiva familjerelationer
Destruktiva familjerelationer kan spela en betydande roll i att driva unga in i extremistmiljöer eller grupper av flera skäl:
Om en ung upplever att den inte får tillräckligt med kärlek, stöd eller uppmuntran hemifrån kan den känna sig avvisad och alienerad. Detta kan göra dem mer mottagliga för att söka efter gemenskap och tillhörighet i extremistiska grupper som verkar erbjuda en känsla av samhörighet och acceptans.
Om föräldrar eller vårdnadshavare i en familj själva är involverade i extremistiska eller våldsamma beteenden kan barnet växa upp med en förvrängd uppfattning om vad som är acceptabelt och rätt. De kan modellera dessa beteenden eller bli indoktrinerade av dem från en ung ålder.
Destruktiva familjerelationer kan präglas av emotionell manipulation, kontroll och maktmissbruk. Unga som växer upp i sådana miljöer kan söka efter en känsla av kontroll och makt utanför hemmet, vilket kan leda dem till extremistiska grupper där de tror att de kan få denna känsla av kontroll genom våldsamma eller extremistiska handlingar.
Gemenskap kan vara viktigare än ideologi
Radikalisering är delvis driven av en ideologisk övertygelse, men att radikaliseras och engagera sig i våldsbejakande extremistmiljöer förutsätter dock inte nödvändigtvis involverandet av en ideologi. Det finns andra vägar in i extremistmiljöer som inte involverar ideologi. Dock använder extremistiska grupper ofta ideologi för att rättfärdiga våldsanvändning.
Forskning har visat att det inte är ovanligt att unga radikaliserade individer saknar djupare kunskap om religion eller politik. Det är annat som fört dem in i dessa extremistmiljöer, som till exempel ett vänskapsförhållande med någon som tillhör en grupp.
Studier med ungdomar som var engagerade i vitmaktmiljön har påvisat att gemenskapen inom gruppen gav dem en känsla av betydelse och kontroll och makt över sina liv. De unga attraherades av grupptillhörighet snarare än om ideologisk identitet. Grupptillhörigheten och gemenskapen kommer alltså i första hand och ideologin kommer i andra hand. En individ med koppling till militant islamism beskriver känslan av att tillhöra gruppen på följande sätt: “Det var mycket känslor hela tiden, prat om att det är ”vi mot dem” och jag ville ingå i den gemenskapen”.
Sociala nätverk, sociala band
Individens sociala nätverk och band till andra är också av central betydelse i radikaliseringsprocessen. För att gå med i en extremist miljö är tillgången till en sådan miljö en förutsättning. Det innebär att interaktionen med individer i miljön och dess närhet spelar en viktig roll för individens inträde.
Att samspela med vänner, släktingar, partner eller förebilder kan spela en roll i en persons radikalisering, eftersom det möjliggör en process av att skapa mening i relation till gruppen. Genom att bli uppskattad av andra och känna en samhörighet och mening i tillvaron kan individen skapa sig en gruppidentitet.
Internet och sociala medier
Den digitala världen kan fungera som en alternativ social kontext för unga människor som känner sig utanför. Genom sociala medier och extremistiska webbplatser kan de bli exponerade för radikala idéer och bli en del av virtuella gemenskaper som förstärker deras extrema åsikter.
Våldsbejakande extremistgrupper använder internet och sociala medier som en plattform för att förmedla ideologi och propaganda och underlätta rekrytering. I denna virtuella värld kan en kollektiv känsla av tillhörighet och gemenskap uppnås, vilket möjliggör för personer att radikaliseras tillsammans, även utan fysiskt möte, ansikte mot ansikte.
Internet och sociala medier kanske inte är direkt ansvariga för radikaliseringen, men de fungerar som plattformar där budskap sprids och personer med liknande åsikter kan knyta kontakt och kommunicera med varandra.
Genom användningen av sociala medier blir kommunikationen avgörande för våldsbejakande extremistgruppers förmåga att närma sig och påverka individer att engagera sig i våldsbejakande extremism. När extremister värvar medlemmar letar de upp potentiella personer att värva genom att titta på hur personer uttrycker sig online för att se om det finns någon öppning till att börja bearbeta personen.
Åtgärder för att motverka radikalisering bland unga
För att skydda från att dras in i våldsbejakande extremistmiljöer krävs en bred och samordnad insats från olika samhällsaktörer. Här är några åtgärder som kan vara effektiva:
Utbildning och Kunskap:
Implementera utbildningsprogram i skolor och samhällen för att öka medvetenheten och kunskapen om radikalisering, våldsbejakande extremism och dess konsekvenser. Detta inkluderar undervisning om demokratiska värderingar, respekt för mångfald och mänskliga rättigheter. Kärnan i framgångsrikt förebyggande arbete mot radikalisering är att öka medvetenheten och kunskap bland de som möter barn och unga som kan vara i riskzonen för radikalisering.
kritiskt tänkande
Denna undervisning bör också inkludera kritiskt tänkande. Det kan spela en viktig och betydande roll för att förebygga att unga dras in i våldsbejakande extremistmiljöer och grupper på flera sätt:
Kritiskt tänkande utvecklar unga människors förmåga att analysera och utmana manipulativa budskap och propaganda som sprids av extremistiska grupper. Genom att ifrågasätta och noggrant granska den information de konfronteras med blir de mindre mottagliga att bli indoktrinerade av falska eller förvrängda påståenden.
Kritiskt tänkande innebär att unga människor kan utvärdera risker och konsekvenser av olika handlingar och beslut. Unga med välutvecklat kritiskt tänkande är mer benägna att uppfatta de potentiellt farliga och skadliga konsekvenserna av att involvera sig i våldsbejakande extremism, vilket kan avskräcka dem från att delta i sådana aktiviteter.
Extremistiska grupper använder ofta manipulationstekniker för att attrahera och rekrytera nya medlemmar. Genom att utveckla kritiskt tänkande kan unga lära sig att identifiera och motstå dessa manipulationstekniker, såsom användning av känslomässiga påtryckningar, svartvitt tänkande och demonisering av andra grupper.
Kritiskt tänkande främjar en skepticism mot svartvita världsbilder och förenklade förklaringar på komplexa frågor. Istället för att omfamna extremistiska narrativ som erbjuder enkla lösningar på komplexa problem är unga med starka kritiska tänkande förmågor mer benägna att utforska och förstå nyanserna och komplexiteten i världen runt omkring dem.
Sammanfattningsvis kan kognitiva förmågor, särskilt kritiskt tänkande, stärka unga mot extremistisk indoktrinering genom att göra dem mer motståndskraftiga mot manipulation, bättre på att bedöma risker och konsekvenser, och mer benägna att ifrågasätta extremistiska narrativ och söka efter alternativa perspektiv.
Kritiskt tänkande främjar en skepticism mot svartvita världsbilder och förenklade förklaringar på komplexa frågor.
Stärka skyddsfaktorer
Genom att främja skyddsfaktorer kan samhället förhindra radikalisering och främja social sammanhållning och fred. Skyddsfaktorer kan inkludera starka sociala band som kan ge en känsla av tillhörighet och stöd som kan motverka känslan av isolering och alienation som kan driva radikalisering. Tillgång till utbildning och meningsfullt arbete kan ge unga människor alternativ till radikala handlingar och kan öka deras kritiska tänkande och sociala integration. Stark självkänsla och förmågan att hantera motgångar kan göra det svårare för en individ att bli lockad av radikala ideologier som erbjuder enkla svar på komplexa problem. Positiv identitet baserad på kulturell, religiös eller etnisk tillhörighet kan minska risken för att individer ska omfamna extremistiska identiteter. Engagemang i konstruktiv dialog och samarbete med olika samhällsgrupper kan främja förståelse, tolerans och fredliga lösningar på konflikter. Förebilder spelar en avgörande roll i ungas liv, särskilt när det gäller att ge dem vägledning, stöd och inspiration. Det är ofta genom dessa förebilder som unga får möjlighet att utveckla värdefulla färdigheter och egenskaper, samt bygga en stark känsla av självförtroende och självkänsla. När unga har positiva och stöttande personer i sin närhet, som lärare, ungdomsledare, fritidsledare, idrottstränare eller andra vuxna, kan de få den support de behöver för att navigera genom olika livsområden och övervinna eventuella utmaningar de står inför. Dessa Förebilder kan också vara viktiga om individens hemmiljö eller sociala krets är destruktiva.
Föräldrastöd
Ge föräldrar och vårdare stöd och resurser för att kunna identifiera och hantera tecken på radikalisering hos sina barn och främja kommunikation och öppenhet inom familjen. Genom starka familjeband och stödjande hemmiljöer kan unga människor känna sig mer stabila och mindre benägna att bli lockade av extremistiska grupper.
Inkluderande gemenskap
Skapa trygga och inkluderande gemenskaper där unga människor kan känna sig välkomna och engagerade. Erbjud meningsfulla fritidsaktiviteter och möjligheter till socialt deltagande, såsom sport, konstnärliga och kulturella evenemang, frivilligarbete, klubbar eller föreningar. Detta kan främja känslan av tillhörighet och välbefinnande hos individer, minska risken för isolering och alienation bland unga och främja en känsla av samhörighet och gemenskap.
Skapa ett inkluderande samhälle där unga människor känner sig delaktiga och har möjlighet att påverka i samhället, där deras röster tas på allvar och deras behov tillgodoses.
Tidigt ingripande
Utveckla system för tidig upptäckt och intervention för att identifiera unga personer som är i riskzonen för radikalisering och erbjuda dem stöd innan situationen eskalerar. Om en ung redan befinner sig i en process av radikalisering är det kritiskt att agera snabbt eftersom man har störst möjlighet att påverka i ett tidigt skede av processen. När en person har fördjupat sig i radikaliseringen och har utvecklat en stark övertygelse till en viss ideologi blir det betydligt svårare att bryta detta mönster.
Mentorskapsprogram
Erbjud mentorskapsprogram och stödgrupper för unga människor som är i riskzonen för radikalisering. Dessa program kan erbjuda positiva rollmodeller, stöd och rådgivning för att hjälpa dem att hantera känslor av alienation och frustration samt stärka deras självkänsla och ge dem alternativa perspektiv till våldsbejakande extremism.
Digital medvetenhet
Bekämpa radikalisering genom att utbilda unga människor om riskerna med radikalisering online och hur man kritiskt granskar och hanterar information på internet och sociala medieplattformar.
Samarbeta med sociala medieföretag för att utveckla och genomföra policys och åtgärder för att motverka spridningen av radikala och extremistiska innehåll på deras plattformar.
Motverka radikala budskap och extremistiskt innehåll online och på social media, genom att erbjuda alternativa narrativ och motberättelser som utmanar radikala och extremistiska ideologier och främjar demokrati, tolerans, mångfald och respekt för olika åsikter och kulturer.
Erbjud utbildning och resurser för unga för att utveckla digitalt medvetande, mediekritik och kritiskt tänkande, som kan hjälpa dem att kritiskt utvärdera information och motstå extremistisk propaganda på nätet och för att navigera säkert online.
Samverkan och samordning
Det är viktigt att främja samarbete och samordning mellan olika aktörer såsom skolor, socialtjänst, polis, ungdomsorganisationer och civilsamhället för att arbeta förebyggande och hantera radikaliseringseffekterna effektivt. Det är endast genom ett samlat och holistiskt tillvägagångssätt som samhället effektivt kan adressera de komplexa utmaningar som våldsbejakande extremism innebär och skapa en säkrare och mer inkluderande framtid för alla unga människor.
Resultat
Det finns inte någon enskild faktor som kan förklara varför unga dras in i våldsbejakande extremism, utan det är en process där flera olika faktorer, förutsättningar och omständigheter samverkar och förstärker varandra.
Ungas livssituation påverkas inte bara av deras egna förutsättningar, såsom individuella risk- och skyddsfaktorer, utan även av den sociala kontexten, inklusive familj, vänner, skola och det omgivande samhället.
Unga personer som har engagerat sig i våldsbejakande extremistmiljöer har oftast genomgått en process av radikalisering där det finns tydliga likheter att identifiera, oavsett vilken ideologi personen har blivit radikaliserad till.
Radikalisering fungerar som en slags sociologisk fälla som inte erbjuder individer någon annan utväg för att tillfredsställa sina materiella och andliga behov.
Det är i huvudsak sociala och emotionella faktorer som driver unga människor att söka sig till extremism i olika former, snarare än det ideologiska innehållet.
Frågor angående våldsbejakande extremism och radikalisering är så pass omfattande och komplexa att de kräver kunskap och effektivt samarbete mellan alla samhällsaktörer. Det är också viktigt att etablera strukturer för att effektivt förebygga sådana fenomen.
Källor
Flemström.Andie.2021. “What makes a terrorist? Explanation as to why people become terrorists”
Fataliyeva, Sevinj. 2016. “Preventing the radicalization of children by fighting the root causes”
Regeringen.se.2017. ”Våldsbejakande extremism – En forskarantologi”
Barnombudsmannen.2018. “En barnrättslig analys av barn och unga som involveras i våldsbejakande extremism. En kunskapsöversikt om barn inom höger-, vänster- och islamistisk extremism.
CVE. 2024. “Metodstöd för att stärka skolans förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism och skolattacker”
Socialstyrelsen.2020. “Våldsbejakande extremism-Ett utbildningsmaterial för socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna”
socialstyrelsen.2018. “Våldsbejakande extremism-Stöd för socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna”
