Våldsbejakande vänsterextremism utgör en betydande utmaning och säkerhetshot mot både den nationella och samhälleliga säkerheten. Detta väcker många frågor om den våldsamma extremvänstern, dess mål och konsekvenser.
Definition av våldsbejakande vänsterextremism
Den våldsbejakande vänsterextremismen, även kallad den autonoma miljön, består av en rad olika utomparlamentariska grupper, nätverk och individer, som främst karaktäriseras av anarkistiska idéer.
Den autonoma miljön är en del av en bredare libertariansk socialistisk rörelse, som inkluderar flera andra rörelser med en socialistisk grundsyn och en libertariansk vänsterorienterad ideologi. Det som särskiljer den autonoma miljön är tron på att samhället inte kan förändras genom parlamentariska metoder och därför ses brottslighet som både legitimt och nödvändigt.
huvudmålen för våldsbejakande vänsterextremism
Det övergripande målet för den autonoma miljön är att skapa ett jämlikt och klasslöst samhälle utan auktoritärt styre. Den nuvarande demokratin anses otillräcklig; istället bör samhället organiseras genom direktstyre med folkligt deltagande. Vissa aktörer menar att detta endast kan uppnås genom revolution.
En av de mest centrala aspekterna inom denna miljö är kampen mot fascism och rasism, men även antikapitalism, kampen mot homofobi och sexism, motstånd mot globalisering och EU. Rörelsen kännetecknas av en positiv syn på invandring och kulturell mångfald.
På kort sikt är målet att skydda arbetarklassen från upplevda angrepp. Detta försvar kan innefatta allt från fysiska konfrontationer med motståndare till laglig lobbyverksamhet för att ändra lagstiftningen.
Ideologi inom den autonoma miljön
Den autonoma miljön rymmer en mångfald av ideologiska föreställningar och idéströmningar samt rörelser som engagerar sig i olika frågor. Dessa förenas under ett brett ideologiskt paraply där en socialistisk grundsyn och en libertariansk vänsterideologi binder aktörerna samman.
Antifascism
Den autonoma miljön riktar sin kamp mot organisationer, grupper och individer som anses stödja eller upprätthålla fascistiska strukturer i samhället. Begreppet fascism tolkas brett och kan innefatta allt från högerextremister till företag och myndigheter. Kapitalism, sexism och homofobi betraktas som olika former av strukturellt förtryck som anses samverka.
Antikapitalism
Antikapitalism är en av de ideologiska hörnstenarna inom den autonoma miljön. Precis som andra våldsbejakande extremistgrupper förkastar den autonoma miljön dagens demokrati och rättssystem. Inom denna miljö råder en uppfattning om att demokratin upprätthåller kapitalismens förtryck, att det parlamentariska systemet är otillräckligt representativt, och att det bidrar till att bevara och förstärka rådande maktförhållanden.
De anser att kapitalismen är ansvarig för att upprätthålla och förstärka klassamhället och ser den som det största hindret för att nå ett idealiskt socialistiskt samhälle präglat av jämlikhet. Rörelsen motsätter sig USA, som betraktas som en av de största företrädarna för kapitalism och exploatering.
Antirasism
Antifascism innebär huvudsakligen ett ideologiskt motstånd mot fascism, i form av högerextremism och rasism. Dock finns det en mindre gren inom antirasism som koncentrerar sin aktivism nästan uteslutande på antinazism och antifascism. Inom denna grupp används termerna ”nazism” och ”fascism” ofta synonymt.
Den vita makt-miljön anses vara den autonoma miljöns främsta fiende, då den strävar efter att etablera ett auktoritärt styre och försvara svensk etnicitet. Den antirasistiska aktivismen är riktad mot aktörer inom den breda extremhögern som betraktas som fascistiska.
Organisering- Grupperingar och nätverk
Den autonoma miljön kännetecknas av löst sammansatta nätverk och mer eller mindre självständiga grupper som vanligtvis organiserar sig kring gemensamma ideologiska principer. Dessa aktörer utmärks oftast av avsaknaden av centraliserad ledning, medlemskap, avgifter, övervakning och sanktioner, vilket skiljer dem från formella organisationers strukturer. De ledande av dessa nätverk:
Antifascistisk aktion (AFA)
Antifascistisk aktion (AFA) är ett radikalt, antirasistiskt och antifascistiskt nätverk med en organisationsstruktur som huvudsakligen består av självständiga grupper eller lokalavdelningar, som ingår i ett koordinerande nätverk. Nätverket grundades 1993 och har sedan dess varit den mest framträdande och välkända aktören inom den autonoma miljön i Sverige.
Nätverket anser att det nuvarande samhällssystemet bör avskaffas genom revolutionär kamp. De riktar sin kamp mot alla som upprätthåller den nuvarande maktstrukturen och förtryckande systemet, inklusive politiska företrädare, myndigheter och privata företag, med målet att införa ett klasslöst samhälle.
Den autonoma revolutionära nordiska alliansen(ARNA)
Nätverket “den autonoma revolutionära nordiska alliansen” fungerar som en paraplyorganisation för flera autonoma grupper. ARNA beskriver sig som ett hierarkilöst nätverk av antikapitalistiska, antifascistiska och feministiska grupper från de nordiska länderna. Det bildades inför G20-toppmötet i Hamburg 2017.
Syftet med att grunda ARNA var att skapa en hållbar plattform för gemensam handling, logistik och politisk diskussion. Målet var att samarbeta internationellt i enad opposition mot staten, patriarkatet och kapitalismen.
individer inom den autonoma miljön
Enligt data från Säkerhetspolisen och Polismyndigheten uppskattades runt 200 personer tillhöra den autonoma miljön, men mörkertalet tros vara stort. Miljön domineras av män, medan 20–25 procent är kvinnor. Den högsta frekvensen av ideologiskt motiverade brott sker i 20-årsåldern och minskar därefter. Majoriteten, 62 %, av de personer som identifierades inom den autonoma miljön var födda i Sverige med båda föräldrarna födda i landet. Den vanligaste utbildningsnivån bland individerna var gymnasial.
Medlemmar och anhängare förespråkar eller deltar i våld, hot, tvång, otillåten påverkan eller annan brottslig verksamhet för att åstadkomma samhällsförändringar, påverka politiska beslut eller myndighetsutövning samt förhindra individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Våldsbejakande vänsterextrem – Brott
Nationellt Centrum för Bedömning av Terrorhot (NCT) hävdar att det inte finns information som tyder på att den autonoma miljön planerar terrorattacker i Sverige. Det är dock möjligt att vissa individer, inspirerade av våldsbejakande vänsterextremistisk ideologi, kan utveckla en sådan avsikt.
Inom denna miljö är fokus mindre på grova våldsbrott med omfattande skadeverkningar och mer på systematisk användning av våld, hot och trakasserier för att avskaffa eller förändra det demokratiska statsskicket.
Enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet var individer inom den autonoma miljön oftare misstänkta för icke-ideologiskt motiverade brott jämfört med personer inom vit makt-miljön. De vanligaste icke-ideologiskt motiverade brotten inom den autonoma miljön inkluderade stölder, skadegörelse samt narkotika- och dopningsbrott. Bland de ideologiskt motiverade brotten framträdde vissa kategorier särskilt, såsom olaga intrång, hemfridsbrott och ofredande.
Framtidsutsikter
Trots att det finns personer inom den autonoma miljön med en tydlig vilja att avskaffa det svenska statsskicket så utgör miljön i dagsläget inget sådant hot. Däremot utgör miljön ett hot mot “delar av det demokratiska statsskickets grundläggande funktioner”, då man på olika sätt angriper förtroendevalda och enskilda tjänstemän enligt Säkerhetspolisens bedömning.
Den autonoma miljön är också ett konkret och tydligt hot mot enskilda personer inom den högerextrema miljön.
Under de senaste decennierna har högerextrema partier vunnit ett allt större offentligt stöd och tagit plats i nationella parlament och regeringar i ett flertal europeiska länder, inklusive Sverige.
Denna utveckling har inneburit nya utmaningar för radikala antifascistiska rörelser på vänsterkanten, eftersom de anser att högerradikala partier har bidragit till att förändra den politiska diskursen och normalisera rasistiska idéer och beteenden i samhället. Dessutom menar de att etablerade politiska partier och medier har anpassat sig till den yttersta högerns agenda.
Därför ser den extrema vänstern i Sverige den yttersta högern som sin främsta fiende, eftersom denna strävar efter att etablera ett auktoritärt styre för att skydda den svenska rasen och begränsa invandringen, vilket uppfattas som ett hot mot det svenska samhället.
Aktivister inom miljön strävar efter att deras insatser mot högerextremister ska skapa utrymme i det offentliga rummet för politiska allierade. De ser sig själva som antifascistiska ”väktare” som arbetar för att främja bildandet av bredare antirasistiska rörelser.
Den extrema vänstermiljön saknar en tydlig struktur och är svår att organisera, men blir mer synlig när högerextrema grupper samlas för demonstrationer och sammankomster.
References
Bray, M. 2017. Antifa: Anti-fascist handbook. New York: Melville House Publishing
CVE.Center mot våldsbejakande extremism.2020.” Rapport om den autonoma miljön
https://bit.ly/3gUPxq
CVE. 2021.”Rapport om den autonoma miljön”
http://bit.ly/3UUbgy2
Justitiedepartementet.2014.“Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser”. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer
Kuhn, G. (2009). Anarchism, Sweden. I: Ness, I. (red.). The International Encyclopedia of Revolution and Protest. Chichester: Wiley-Blackwell
Mudde, C. 2019. The Far Right Today. Cambridge: Polity Press
Säkerhetspolisen.2020. Årsbok 2019. Stockholm: Säkerhetspolis
