Utrikesmagasinet – Om Vladimir Putin ska falla krävs att delar av militären vänder sig mot honom. En plötslig motgång i Ukraina kan utlösa en sådan händelseutveckling – och skapa möjlighet för ett framgångsrikt folkligt uppror. Att skapa ett demokratiskt Ryssland skulle dock inte bli lätt, säger Michail Chodorkovskij, tidigare fängslad oligark och en av den ryska oppositionens galjonsfigurer i exil, i en intervju med Utrikesmagasinet. Själv säger han sig inte vilja leda landet.
Putin sitter säkert just nu. Den prognosen gäller nog i två år framåt. Men vad som helst kan hända. De mest troliga händelserna som skulle kunna resultera i maktskifte är att personer i hans vaktstyrka gör något, alternativt en oväntad massiv förlust på slagfältet i Ukraina eller en oväntad sjukdom.
Så beskriver Michail Chodorkovskij sin syn på hur stadigt den ryske presidenten sitter på tronen i Kreml för närvarande, när Utrikesmagasinet möter honom på besök i Stockholm för en längre intervju.
Michail Borisovitj Chodorkovskij har levt ett sällsynt omtumlande liv: tidigare Rysslands rikaste man som sedan avtjänade tio år i fängelse sedan han fallit i onåd hos president Putin, och nu en framstående person inom den demokratiska oppositionen i utlandet. Den 60-årige regimkritikern, som en gång ledde det stora ryska oljebolaget Yukos, vill inget hellre än att Ukraina ska vinna kriget mot hans forna hemland och att presidenten därmed ska falla.
Ständiga krig
Chodorkovskij tror att Putin måste kriga med jämna mellanrum för att behålla makten, vilket är presidentens yttersta syfte.
– Han har hittills startat krig fyra gånger när han har haft vikande opinionssiffror, säger Chodorkovskij och syftar på krigen i Tjetjenien, Georgien, Krim/Donbas och därefter hela Ukraina. Varje gång har presidenten motiverat krigen med påståenden om att det i stället är Ryssland som har varit under attack.
– Och om Ryssland inte är i krig, hur ska Putin förklara att levnadsstandarden inte ökar? frågar sig Chodorkovskij.
Om inte Ukraina vinner kriget är risken därför stor att andra länder, exempelvis i Baltikum, attackeras när tiden är mogen, tror han.
Avgörande för de baltiska ländernas säkerhet, liksom Sveriges för den delen, är att USA framstår som redo att försvara sina allierade, bedömer Chodorkovskij. Från rysk sida bryr man sig inte så mycket om andra Natoländer, säger han. Det är USA och bara USA som kan bjuda motstånd på allvar – det har inte minst kriget i Ukraina visat.
Myteriet en möjlighet
Från sin exil i Storbritannien driver Chodorkovskij Open Russia, en ”horisontell allians” som verkar för ett fritt Ryssland. Ex-oligarken står också bakom bland annat Dossier Center, som gräver fram och avslöjar korruption och annat maktmissbruk i Ryssland.
Han är en galjonsfigur inom den ryska demokratiska oppositionen, som står bakom den så kallade Berlindeklarationen som antogs i april 2023. Där slås bland annat fast att kriget mot Ukraina är brottsligt och ska avbrytas, att Putinregimen ska störtas, politiska fångar släppas och att målet är ett samhälle grundat på demokratiska och rättsstatliga principer.
Chodorkovskij såg Wagnergruppens myteri i juni 2023 som en potentiell möjlighet till positiv förändring, fastän upproret utfördes av en styrka som utpekas för de grövsta övergrepp. Det är något sådant han tänker sig behövs för att fälla regimen: att trupper vänder sig mot varandra av något skäl och då blir för upptagna med att bråka inbördes, alternativt att de väljer att inte lämna sina kaserner när protester uppstår, eller att de i något läge är så demoraliserade att de inte bjuder motstånd när demonstranter intar regeringsbyggnader.
– För att folkliga protester ska lyckas krävs att militära förband inte går emot de civila, säger han.
Enbart folkliga icke-våldsprotester kommer däremot inte att fungera, tror Chodorkovskij och tar de långvariga och resultatlösa demonstrationerna i Belarus efter valet 2020 som exempel. Han ser det också som osannolikt att vanligt folk skulle beväpna sig och göra uppror – den ryska militären är för mäktig.
”Val” 2024
I mars-april 2024 är det presidentval i Ryssland. Valet är på ett sätt politiskt meningslöst eftersom något reellt motstånd mot Putin inte tillåts och siffrorna manipuleras. Men det är inte helt oviktigt för det, anser Chodorkovskij.
– Om ryska väljare kan övertygas om att Putin faktiskt saknar andra ryssars stöd kommer det att allvarligt försvaga hans ställning. Då skulle fler rösta emot honom. Men så länge militären följer order är det samtidigt inte så viktigt vad folk tycker.
Chodorkovskij hävdar att hans mediekanaler når tiotals miljoner människor i hemlandet. Ett budskap han vill få ut till det ryska folket är att om kriget i Ukraina avslutas kan levnadsstandarden öka kraftigt i Ryssland.
Han vill också förmedla bilden att en förlust i Ukraina inte skulle leda till att Ryssland faller isär eller att vanliga ryssar skulle straffas för något som de inte har gjort. Sådana farhågor hänger nära samman med den ryska opinionen om kriget, säger Chodorkovskij. Han tror att en mycket stor del av ryssarna – 60–70 procent – inte säger sig vara emot invasionen eftersom de är rädda för vad en förlust skulle få för konsekvenser för dem.
– Men det är inte samma sak som att vara för kriget, det är en vanlig missuppfattning i väst. Bara ungefär en tiondel av det ryska folket är helt för invasionen, hävdar han.
Något fler (”omkring 12 procent”) svarar att de är emot, men den siffran är sannolikt låg, anser Chodorkovskij, eftersom många som är kritiska mot kriget är rädda för att säga det.
Hur ser han då på utsikterna för en demokratisk utveckling i Ryssland om Putin skulle falla?
– Även om ett maktskifte skulle gå väl är jag övertygad om att resultatet inte skulle bli helt demokratiskt, säger Chodorkovskij. Åtminstone inte till en början.
Den demokratiska oppositionen skulle då också behöva konfronteras med ickedemokratiska nationalistiska och kommunistiska krafter, som också skulle göra anspråk på makten.
Det skulle trots det gå att införa ett system där makten kontrolleras och balanseras, till skillnad från hur det fungerar i dag, tror Chodorkovskij. Presidentstyret måste bytas mot ett parlamentariskt och centralmakten balanseras av län och kommuner i ett federalt system.
– Det är många som är för detta utanför den ganska lilla privilegierade kretsen kring regimen.
Bort från ”tsarmentaliteten”
Chodorkovskij tycker att fixering vid vem som ska leda landet efter Putin är farlig. Därför gör han klart att han själv inte har några ambitioner att ha en ledande politisk roll. Han vill heller inte förorda någon annan, som den fängslade oppositionsledaren och tidigare presidentkandidaten Aleksej Navalnyj, som han dock ”respekterar som politisk fånge, jag var ju det själv”.
– När Navalnyj kom fram sade folk: ”Låt honom göra vad han vill”. Men varje sådan mäktig härskare i Ryssland skulle skada landet och föra oss tillbaka till ett auktoritärt styre. Ryssarna måste släppa sin gamla ”tsarmentalitet” med dess tilltro till en stark ledare.
Det viktiga är systemet, understryker Chodorkovskij och ställer den retoriska frågan:
– Vem minns vad Francos eller Mussolinis efterträdare hette? Ingen, men Spanien och Italien hade också varit diktaturer länge och blev demokratiska. Det kan vi också bli.
Vad är då risken att Chodorkovskij själv – med tanke på att han blev stormrik på privatiseringar av statens egendomar – uppfattas som att han skodde sig på folkets bekostnad? Ex-oligarken medger att han som ung var en aggressiv, inte alltid etisk, affärsman som om han då hade haft den hjärna han har i dag skulle ha varit mer sansad. Och i folkopinionen finns säkert de som ser honom som ohederlig.
– Alla ryssar, och kanske svenskarna med för den delen, anser nog att de som har blivit rika lyckades med det på ohederligt vis, så en del av opinionen ser det nog så. Men så ska jag ju inte kandidera heller. Men jag skulle bli stolt om jag kunde hjälpa till med att förbättra den ryska ekonomin, säger den forne oljemagnaten.