Det preliminära avtalet som nåddes på onsdagen öppnar vägen för att fastställa gemensamma regler för hantering av oväntade massankomster av asylsökande, en avgörande del av Europeiska unionens migrationsreform. Avtalet om den så kallade Krisförordningen slöts under ett möte med ambassadörer i Bryssel, som hade i uppdrag att avsluta arbetet som inrikesministrarna inte kunde avsluta förra veckan när Italien oväntat blockerade utkastet till texten.
Italien bestridde en liten del av lagstiftningen som rörde de sök-och-räddningstjänster som tillhandahålls av NGO-fartyg i Medelhavet, vilket Rom anser vara en ”dragningskraft” som lockar fler migranter till Europas kuster. Tyskland, vars röst var nödvändig för att uppnå den krävda kvalificerade majoriteten, försvarade NGO-fartygen och hävdade att rädda liv till sjöss är en laglig, humanitär och moralisk plikt. Tidigare hade italienska tjänstemän kritiserat den tyska regeringen för att tillhandahålla statliga medel till dessa NGO:er.
Motsättningen mellan Rom och Berlin hindrade förra veckans försök att nå en överenskommelse, trots de förhoppningar som väckts av en ny kompromisstext som lagts fram av Spanien, det land som för närvarande innehar ordförandeskapet i EU-rådet. Efter samråd med sina nationella regeringar lyckades ambassadörerna bryta dödläget tidigt på onsdag eftermiddag. Ungern och Polen, de två främsta motståndarna till EU:s migrationsreform, röstade emot texten medan Österrike, Tjeckien och Slovakien avstod, enligt diplomatiska källor som talade med Euronews.
Överenskommelse! EU-ambassadörer har nått en överenskommelse om regleringen av situationer med kris och force majeure inom området migration och asyl, sade det spanska ordförandeskapet på X, tidigare på Twitter. Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen firade överenskommelsen som en ””verklig förändring”, medan Ylva Johansson, Eu-kommissionären för inrikesfrågor, sa att den hade uppnåtts ”med pragmatism, engagemang och enhet.” Rådet kommer nu att använda denna preliminära överenskommelse som sin gemensamma ståndpunkt i förhandlingarna med Europaparlamentet.
Vad är Krisförordningen?
Krisförordningen fastställer regler som skulle gälla under exceptionella tider när blockets asylsystem hotas av en plötslig och massiv ankomst av migranter, som var fallet under migrationskrisen 2015-2016. För att hantera detta oväntade inflöde skulle medlemsländerna tillåtas att tillämpa strängare åtgärder, såsom att hålla asylsökande vid gränsen i upp till 20 veckor medan deras ansökningar om internationellt skydd granskas.
Förvaringen av avvisade sökande skulle också kunna förlängas från den normala gränsen på 12 veckor till högst 20 veckor tills återvändandeprocessen är slutförd. NGO:er tror att dessa avvikelser kan leda till storskalig frihetsberövande, försämra kvaliteten på asylförfaranden och öka risken för återsändande (att skicka migranter till länder där de löper allvarlig fara). Tyskland hade uttryckt liknande farhågor, särskilt när det gäller barns och familjemedlemmars rättigheter, och hade nyligen blockerat lagen genom att välja att avstå.
Den recitation som hade satt Berlin mot Rom läser nu: “Humanitära biståndsinsatser bör inte betraktas som instrumentalisering av migranter när det inte finns något syfte att destabilisera unionen eller en medlemsstat”. I den ursprungliga versionen av Krisförordningen förelåg också möjligheten att snabbspåra asylansökningar från personer som flyr en situation av extraordinär fara, såsom en väpnad konflikt. Det särskilda systemet skulle ha gett flyktingar snabbare tillgång till bostad, arbete, utbildning och socialt bistånd. Men i den kompromisstext som godkändes på onsdagen och som setts av Euronews har den artikeln redigerats kraftigt, och ingen hänvisning till ”omedelbart skydd” kan hittas.
En omfattande reform
Rådets ståndpunkt om Krisförordningen var den enda som saknades i pusslet som kallas det Nya pakten om migration och asyl. Den Nya pakten presenterades av Europeiska kommissionen i september 2020 för att ersätta den ad hoc – Krishantering under det senaste decenniet med en uppsättning tydliga regler som är tillämpliga för alla medlemsstater. Den femdelade reformen balanserar försiktigt mellan solidaritet och ansvar för att säkerställa att de främsta nationerna, som Italien och Grekland, inte lämnas att klara sig själva.
Dess centrala del är ett system för ”obligatorisk solidaritet” som erbjuder länder tre olika alternativ för att hantera migrationsflöden: att välkomna ett antal framgångsrika asylsökande på sitt territorium, betala 20 000 euro för varje migrant de vägrar att omlokalisera eller finansiera operationellt stöd, såsom infrastruktur och personal. Detta system, som man preliminärt enades om i ett genombrottsmöte i juni, är tänkt att fungera regelbundet medan krisförordningen endast skulle utlösas i extraordinära situationer som hotar EU:s asylsystem.
Krisförordningen skulle också tillämpas när migration ”vapeniserats” av en främmande regering i ett försök att blanda sig i blockets interna ärenden, en läxa som lärt sig under gränskrisen som Vitryssland initierade sommaren 2021. Det utdragna dödläget om krisförordningen riskerar att underminera EU:s omvärdering av migration och frustrerade Europaparlamentet, som förra månaden beslutade att pausa förhandlingarna om två separata delar av Nya pakten tills medlemsstaterna låste upp den återstående delen.
Efter onsdagens överenskommelse kommer förhandlingarna att återupptas med målet att slutföra alla fem delar av den nya pakten före de europeiska valen 2024. Den spanska ordförandeskapet är ett tillfälle att slutföra Pakten om Migration: det är nu eller aldrig, sade Juan Fernando López Aguilar, socialistisk ledamot av Europaparlamentet som agerar som föredragande för Krisförordningen, till Euronews förra veckan.
