Våldsbejakande extremistmiljöer fortsätter att utgöra en betydande utmaning för samhället. För att effektivt hantera denna problematik är det avgörande att förstå de drivkrafter och faser som leder individer in i sådana miljöer. Denna artikel syftar till att belysa detta komplexa fenomen genom att utforska de olika faktorer som driver individer till att engagera sig i våldsbejakande extremism samt de faser som präglar deras resa genom dessa miljöer.
Begreppet Radikalisering
Begreppet radikalisering är “processen där människor till slut blir extremister”. I sammanhanget av ansträngningar för att förebygga våldsbejakande extremism, används vanligtvis termen “radikalisering” för att beskriva processen genom vilken en person antar extrema åsikter eller metoder till den grad att våldsanvändning legitimeras.
Extremist är inte något man är, utan något man kan bli genom en radikaliseringsprocess.
Hur somliga individer radikaliseras
Forskare har lagt fram olika teorier kring vad som gör att människor blir radikaliserade och engagerar sig i våldsbejakande extremism. Det har utvecklats olika teoretiska modeller för att förklara radikaliseringsprocesser. Dessa modeller bygger på analyser av tidigare terrorister (psykologiska profiler) och processer som sker i flera steg, med hänsyn till olika faktorer på samhälls-, grupp- och individnivå.
Psykologiprofessor F. M. Moghaddam har beskrivit radikaliseringsprocessen i fyra faser.
De fyra faserna börjar med för-radikalisering. Här kan olika slags push-faktorer leda till att radikaliseringen påbörjas. Ett exempel är att en individ träffar någon som är inblandad i en extremistisk miljö.
I nästa fas, som kallas för identifikationsfasen, börjar individen att utforska vilken radikal ideologi den vill engagera sig i. Det är vanligt att individen här hittar en kontakt till andra med liknande åsikter, vilket ger känslan av att tillhöra något och en gemenskap. När den likasinnade gruppen blir starkare, kan detta också leda till att personen börjar isolera sig från omvärlden.
I den tredje fasen, indoktrineringsfasen, kan personen bli helt accepterad av gruppen och därigenom få ökad tillit för att utföra fler uppgifter.
I den fjärde och sista fasen har personen blivit så djupt engagerad i rörelsen att den nu är kapabel att utföra både lagliga och kriminella handlingar för att främja det ideologiska målet.
Drivkrafter och vägar
Det finns inga tydliga svar kring varför människor väljer att gå med i extremistmiljöer och radikaliseras, däremot har forskare framfört faktorer som kan vara främjande. Konventionellt sett delas drivkrafterna bakom individers radikalisering in i två kategorier: “push – och pull – faktorer”
Push-faktorer avser de förhållanden som främjar våldsbejakande extremism. Det är de bredare processer som kan driva individer mot våldsbejakande extremistgrupper. Pull-faktorer förstås som individuella motiv som lockar potentiella rekryter och de rättfärdiganden som kan användas för att legitimera våldet.
Drivkrafter bakom våldsbejakande extremism
| Pull-faktorer Individuella motivationer |
Push-faktorer Gynnsamma förhållanden |
| Individuell bakgrund (existentiellt och andligt sökande efter identitet och syfte, utopisk världsvision, tristess, tonårskris, känsla av mission och hjältemod, löfte om äventyr och makt, attraktion av våld osv)
Identifiering med kollektiva klagomål och berättelser om viktimisering som framkallar starka känslomässiga reaktioner, vilka kan manipuleras av karismatiska ledare Förvrängning och missbruk av övertygelser, politiska ideologier och etniska och kulturella skillnader (attraktion av enkla världsbilder som delar upp världen i ”vi mot dem”, etc.) Attraktion till karismatiskt ledarskap och sociala gemenskaper och nätverk (dvs. karismatisk rekryterare som erbjuder tillgång till makt och pengar, en känsla av tillhörighet till en kraftfull grupp/gemenskap, etc.) |
Brist på socioekonomiska möjligheter (fattigdom, arbetslöshet, korruption, etc.)
Marginalisering, orättvisor och diskriminering (inklusive erfarenheter av exkludering och orättvisa, stigmatisering samt förnedring) Dålig styrning, kränkningar av mänskliga rättigheter och rättsstatens principer (brist på erfarenhet av processer för dialog och debatt, en kultur av straffrihet för olagligt beteende, kränkningar av internationell lag om mänskliga rättigheter begåtts i statens säkerhets namn, brist på medel för att göra sina röster hörda eller få utlopp för frustrationen etc) Långvariga och olösta konflikter Radikaliseringsprocesser i fängelser som leder till legitimering av våld
|
Det finns ingen formel av push- och pull-faktorer som skapar en våldsbejakande extremist och dessa faktorer förblir inte heller statiska genom olika stadier av en persons liv. En persons sårbarhet för våldsbejakande extremism kan förändras över tid och variera beroende på omständigheter. Därav finns det ingen standardväg av radikalisering som leder till våld. Det är därför svårt att försöka fastställa en fast uppsättning ”standardprofiler” av våldsamma extremister.
Vägarna in i våldsbejakande extremism
Det går inte att identifiera en specifik väg för involvering i våldsbejakande extremism. Radikaliseringsprocessen är individuell och det finns inte någon generell profil. Det handlar mest om att observera förändringar i individens beteende.
Däremot har Säkerhetspolisen tillsammans med Brottsförebyggande rådet utvecklat en typologi över “huvudvägar in i radikalism” där fyra olika vägar har identifierats; Utagerarens, grubblarens, familjens och kontaktsökarens väg.
Personer som radikaliseras in i extremism genom utagerarens väg uppvisar olika problem, bl.a. en otrygg uppväxt och tidig kriminell belastning. I bakgrunden finns ofta psykologiska eller sociala orsaker som gör att personerna blir utagerande och bryter mot samhällets regler och normer. Det kan vara för att söka uppmärksamhet, spänning och skapa en identitet. Det kan dels handla om att en person har en våldsam bakgrund, som grundar sig i till exempel missbruk, kriminalitet eller trauma av krig.
De individer som dras in i extremism genom grubblarens väg kan karaktäriseras som sökare. Grubblarna har svårt att finna sin plats i samhället. De vänder sig inåt och söker svar på sina frågor genom att läsa och fundera. Till skillnad från de utagerande har de ofta en trygg uppväxt. Våldet i sig är inte det som lockar, utan snarare att man på olika sätt finner orättvisa i samhället och känslan av frustration gör att grubblaren kan bli mottaglig för radikalisering, som ofta sker efter en omvälvande händelse.
Till skillnad från utagerande och grubblare, har de som går familjens väg växt upp med en radikal miljö och ofta hållits förhållandevis isolerade till omvärlden. Det är därför radikala uppfattningar upplevs som normalt. Denna väg behöver inte nödvändigtvis gå genom familjen. Det kan vara både från familj, släkt, familjevänner men även klasskamrater. Även om familjen inte själva är källan till radikaliseringen, finns det ändå en passiv acceptans för vissa radikala idéer bland familjemedlemmarna.
Den fjärde vägen kallas för Kontaktsökarens väg. Vid denna bana så har man ingen tidigare erfarenhet eller tankar om extremistmiljöer. Här dras man in i extremism vid behovet av social gemenskap och närhet, så motiven för miljöerna därmed också blir oviktiga.
Slutsatser
Radikaliseringsprocessen är komplex och unik för varje individ. Den beror ofta på ett samspel av olika faktorer. Dessa faktorer förblir inte statiska genom olika stadier av en persons liv. En persons sårbarhet för våldsbejakande extremism kan förändras över tid och variera beroende på omständigheter.
Forskningen är dock i stort sett överens om att det inte går att identifiera en specifik standardväg för involvering i våldsbejakande extremism. Det finns heller inte en entydig standardprofil för potentiella våldsbejakande extremister eller terrorister. Detta innebär att det inte finns någon enhetlig riskprofil.
Trots detta kan vissa indikationer och mönster vara användbara för att upptäcka problemet i ett tidigt skede.
Drivkrafterna bakom individers radikalisering är mångfacetterade och kan innefatta ett brett spektrum av faktorer såsom sociala, politiska, ekonomiska, ideologiska och personliga aspekter.
De push- och pull-faktorer som nämns ovan kan ha varierande inverkan på radikaliseringsprocesser i olika länder och över tid, där den övergripande samhällskontexten kan spela en betydande roll.
Referens
Borum, R. 2011. Radicalization into violent extremism I: A review of social science theories”. Journal of strategic security.
Berger, J. M. 2018. Extremism. Cambridge: The MIT Press.
Center mot våldsbejakande extremism (CVE). 2020 “Den våldsbejakande islamistiska miljön- en kunskapsöversik
United nations. 2017. “Preventing violent extremism through education-A guide for policy-makers
Wester.Viktoria .2021. “Våldsbejakande extremism i Sverige- Ett maktspel styrt av våld och manipulation
Socialstyrelsen. 2020. “Våldsbejakande extremism- Ett utbildningsmaterial för socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna
Justitiedepartementet.2014. “Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser”.
