Det iranska revolutionsgardet “IRGC” är en viktig militär, politisk och ekonomisk statlig styrka i Iran och är huvudaktören i Irans utrikespolitik. IRGC:s uppdrag är att skydda det politiska och religiösa systemet. Ruhollah Khomeini sade: ”Om revolutionsgardet inte hade funnits skulle inte heller staten existerat”. Han beskriver dem som ”den ideologiska armén”. Vad är det iranska revolutionsgardet och vad är dess roll i och utanför Iran?
Iranska revolutionsgardet – Ny makt
Efter den islamiska revolutionens seger i Iran 1979, organiserade sig lojalister till Ruhollah Khomeini i revolutionära kommittéer för att hantera säkerheten i olika städer i landet. Det var behovet av att organisera dessa kommittéer som idén om revolutionsgardet “IRGC” föddes. Khomeini, som fruktade att militären fortfarande var lojal mot Shah, såg också en möjlighet i IRGC att skapa en parallell militär organisation lojal mot honom, vilken även kunde försvara revolutionen mot inrikes- och utrikeshot.
Ursprungligen var IRGC ansvarig för att skydda den nyetablerade Islamiska republiken Iran (IRI) och blev idag en motvikt till den reguljära militären, som till och med hållits högre än den sistnämnda. IRGC:s ledning kände varandra från hemliga islamiska militärläger i Libanon och Syrien, som inrättades för att utbilda motståndare till shahen och de flesta av dem knöt starka band med varandra under Iran-Irak-kriget, vilket också gav dem väsentlig militär erfarenhet. Organisationen uppskattas vara över 125 000 medlemmar. Den nuvarande överbefälhavaren för Irans revolutionsgarde är general Hossein Salami.
Revolutionsgardets grenar
Revolutionsgardet består av följande grenar:
Flottan har kontroll över operationer i Persiska viken och i det strategiskt viktiga Hormuzsundet.
Flygvapnet kontrollerar främst på Irans missilprogram.
Markstyrkor fokuserar främst på inre säkerhet och att organisera paramilitära organisationer.
Organisationen för underrättelser samlar både inhemsk och utländsk underrättelseinformation.
Kontraspionageorganisationen ansvarar för kontraspionage och skyddar Revolutionsgardet från infiltration.
Säkerhetsorganisationen arbetar med säkerhetsfrågor såsom säkerhetsskydd.
Basij styrkan är en stor och allestädes närvarande paramilitär organisation. Den etablerades 1979 på order av den islamiska revolutionens ledare Ayatollah Khomeini.
Basij styrkan är grundpelaren för den inhemska säkerheten och har ansvar för att upprätthålla lag och ordning, upprätthålla ideologiska och islamiska värderingar samt bekämpa regimkritiska aktiviteter. De fungerar även som ”moralpoliser” genom att se till att hijab bärs och arresterar kvinnor som bryter mot klädkoden. Basij är namnet på styrkan; en enskild medlem kallas basiji.
Al Quds styrkan (QS) grundades 1990 som en utveckling av kontoret för islamiska befrielserörelser inom Revolutionsgardet. Kontoret etablerades strax efter den islamiska revolutionen. Betydelsen av QS kan förstås genom det faktum att befälhavaren för QF rapporterar direkt till den högste ledaren, Ali Khamenei, och kringgår den vanliga kommandokedjan som andra grenar inom IRGC måste följa, det vill säga rapportera till befälhavaren för IRGC, som i sin tur rapporterar till den högste ledaren.
Sedan sin etablering har QS genomfört hemliga operationer utanför Iran, såsom terrorism, spionage, sabotage och destabilisering av länder som anses vara fiender till IRI. Den uppskattade styrkan hos QS är okänd och uppskattas av Iran-experter och analytiker att ligga mellan 5 000 och 15 000 operatörer.
Den längst tjänstgörande befälhavaren för QS var Qasem Soleimani, som blev chef för QS år 1998 tills han mördades av amerikanska styrkor i Irak den 3 januari 2020. Han ersattes av Esmail Qaani.
Stort inflytande
Revolutionsgardet har med tiden utvecklats till en betydande militär, politisk och ekonomisk kraft i Iran. Den är idag en av IRI:s mäktigaste institutioner med tentakler som når alla organ i landet, inte minst dess ekonomi. Det är den tredje rikaste institutionen i Iran efter det iranska nationella oljebolaget och Imam Reza Endowment, vilket gör det möjligt för Gardet att locka till sig och rekrytera religiösa unga män genom att erbjuda dem attraktiva löner.
IRGC har också byggt upp ett enormt affärsimperium och äger företag inom sektorer som försvar, teknik och byggnation och tros kontrollera en tredjedel av den iranska ekonomin. Revolutionsgardet äger flera stora banker och kontrollerar en stor industriell ekonomi kallad “Khatam Al-Anbiya Construction” med över 25 000 anställda, som arbetar med frågor såsom vatten, olja, gas och telekommunikation. Organisationen äger även flera mediekällor och kontrollerar därmed en omfattande propagandamaskin.
Vad gör al-Quds styrka utomlands?
Al-Quds styrkan har allierat sig med och stöttat grupper som delar deras anti-status quo-agenda, med målet att förändra den traditionella maktbalansen i Mellanöstern, som vanligtvis domineras av sunnitiska muslimska länder, särskilt Saudiarabien.
Den tillhandahåller vapen, medel och träning till väpnade grupper, inklusive Hezbollah i Libanon, shiitiska miliser eller fraktionerna i Irak och styrkor som är lojala mot den syriska regeringen samt Huthirebellerna i Jemen.
Professor Alam Zadeh säger: “al-Quds styrkan stöder pro-iranska styrkor på platser där maktbalansen potentiellt kan förskjutas till Irans fördel”.
Dr. Sanam Vakil från Chatham House International Affairs Research Center i London säger: “Den iranska regimen betraktar USA som sin största fiende och sponsrar grupper för att attackera USA i andra länder”.
USA har anklagat al-Quds styrkan och dess stödda grupper för att ha dödat hundratals amerikanska militärer i Irak och andra håll i Mellanöstern.
Det troddes också att revolutionsgardet har sina medlemmar i Irans ambassader över hela världen, där dessa medlemmar påstås utföra underrättelseoperationer, etablera träningsläger och bidra till att stödja Irans allierade utomlands.
Revolutionsgardets roll i Irans utrikespolitik
IRGC:s framväxt har varit avsiktlig och har ökat under de senaste trettio åren. De stora ayatollorna, först Khomeini och senare Khamenei, har upprepade gånger använt IRGC för att undertrycka inrikes utmaningar, dämpa krav på reform och kontrollera vilseledda iranska politiker, inklusive presidenten. Detta beroende på att IRGC stärkt deras inflytande och gjort dem till en oumbärlig aktör inom både iransk inrikes- och utrikespolitik.
Revolutionsgardet och dess Al-Quds styrka (QS) har en central roll i Irans utrikespolitik beroende på två faktorer, å ena sidan har Revolutionsgardet kontroll över Irans okonventionella krigföring och har därmed en viktig roll i de öppna och subtila hot som Iran riktar mot andra länder, å andra sidan engagerar sig operatörer och ombud för organisationen över hela världen, via QS, i hemliga operationer och terrordåd.
Al-Quds styrkan kontrollerade Hizbollah i Libanon samt olika shiamiliser i Irak och andra länder i regionen för att genomföra sin utrikespolitik, vilket också erkänns av den tidigare befälhavaren för QS. Al-Quds styrkan har även en viktig roll i att skapa Hizbollah-celler över hela världen. Därmed betraktas Hizbollah som QS:s “primära terroristombud”.
Iran motsätter sig existensen av Israel och har alltid varit emot fred mellan Palestina och Israel. Därför har landets utrikespolitik fokuserat på att underminera alla försök att uppnå fred, vilket tydligt syns i stödet från Revolutionsgardet och dess QS till Hamas och Islamiska Jihad i Palestina.
Både i Afghanistan och Irak, efter talibanernas och Saddams fall, har Irans utrikespolitik fokuserat på att vinna inflytande i de två länderna. Medan Iran agerar genom diplomati och propaganda i Afghanistan är QS mycket aktivt i Irak för att få mer makt och inflytande genom att stödja shiamiliser.
Idag är Al-Quds styrkan mest aktiv när det gäller att genomföra IRI:s utrikespolitik i Syrien genom att försvara och stödja Syriens regim, Bashar al-Assad. Överlevnaden av regimen är av stor betydelse för Iran. Syrien är också av strategisk betydelse för Iran.
Den nuvarande befälhavaren för Revolutionsgardet, Hossein Salami, sade i en intervju att Syrien är viktigt för att ha en kontinuerlig sammankoppling mellan Iran, Syrien, Libanon och Palestina. Salami påstod att förlora Syrien skulle innebära att Irans koppling till Libanon och Palestina skulle gå förlorad och Iran skulle inte kunna bekämpa islams fiender, vilket är israelerna.
QS har använt ett annat sätt att påverka regionen och stärka sin egen position, genom att övertyga Irans diplomatiska kärna att utse QS-tjänstemän som diplomater och inte minst ambassadörer. Detta visar att IRGC och dess QS inte bara använder irreguljär krigföring för att påverka och stärka sin makt, utan även diplomatiska kanaler.
Irans användning av terrorism
Irans regionala handlingar syftar till att vinna inflytande och exportera sin islamiska revolution och ideologi över sina gränser. För att uppnå detta mål använder Iran taktiker som terrorism och propaganda. Det förra utförs inte direkt av iranska operatörer, utan snarare av lokala miliser som tränas eller stöds av al-Quds styrkan.
Revolutionsgardet och dess al-Quds styrka har varit del av Irans verktyg för att inte bara exportera revolutionen, utan också för att genomföra hemliga operationer och terrorhandlingar riktade mot att bekämpa Irans motståndare och fiender
Blockeringen eller störningen av Hormuzsundet, som är en fråga om nationell säkerhet för många länder runt om i världen, är utan tvekan en strategi som Iran använder sig av om den hotas. Kapning av fartyg och gisslantagande av utlänningar i Persiska viken är en strategi som används och kommer att används av Iran i regionen
Genom åren har Iran använt QS för att genomföra landets utrikespolitik. Även om det finns en viss grad av mjuknande i Irans utrikespolitik under den post-Khomeini-tiden, fortsätter Iran att dominera den internationella arenan genom att stödja terrorism, spionage och andra metoder för att destabilisera länder som betraktas som fiender till islamiska revolutionen.
Användningen av terrorism både inom Iran och utanför, av agenter från underrättelsetjänsten, Revolutionsgardet och dess al- Quds styrka, kommer utgöra ett stort hot både vid diskussioner om mänskliga rättigheter och frågor som rör nationell och internationell säkerhet.
År 2019 placerade USA och Kanada det iranska revolutionsgardet och därmed även QS på sin lista över terroristorganisationer för att den anses utgöra ett nationellt säkerhetshot för många länder i regionen, Västeuropa och även USA.
År 2023, antog Europaparlamentet i januari förra året ett beslut som uppmanar Europeiska unionen att inkludera det iranska revolutionsgardet på listan över terroristgrupper, men EU har inte terrorstämplat organisationen.
Hur bekämpas IRGC i regionen?
Att hantera det iranska revolutionsgardet (IRGC) i regionen, utan att uppmuntra någon form av våld eller konflikt, kräver en politisk, diplomatisk och strategisk strategi som involverar flera aktörer och internationella samarbetspartners. Här är några möjliga sätt att hantera IRGC i regionen:
– Försök att lösa konflikter och främja fred genom diplomatiska kanaler och förhandlingar. Detta kan innebära att samarbeta med andra länder i regionen och internationella organisationer för att uppnå gemensamma mål.
– Användning av internationella sanktioner för att begränsa IRGC: s ekonomiska resurser och inflytande. Detta kan bidra till att minska deras förmåga att agera i regionen och stärka påtryckningarna för att ändra deras beteende.
– Ge stöd till regionala aktörer som motsätter sig IRGC och deras inflytande i regionen. Detta kan innefatta utbildning, utrustning och ekonomiskt stöd till dem som kämpar för att motverka IRGC: s aktiviteter.
– Samarbeta med allierade i regionen och internationellt för att samordna åtgärder mot IRGC. Genom att arbeta tillsammans kan länderna öka sin effektivitet och minska risken för konflikter.
– Stärka regionens säkerhetskapacitet genom att stödja säkerhetsreformer, utbildning och utrustning till lokala säkerhetsstyrkor för att motverka hotet från IRGC och andra icke-statliga aktörer.
Bedömning och framtidsutsikt
Det iranska revolutionsgardet “IRGC” är en viktig militär, politisk och ekonomisk statlig styrka i Iran, vars uppdrag är att möta hoten mot regeringen inrikes och projicera sin styrka internationellt.
Med ökat ekonomiskt, militärt och diplomatiskt inflytande omvandlar IRGC den islamiska republikens teokrati till en militärdiktatur.
Al-Quds styrkan har allierat sig med och stöttat grupper som delar deras anti-status quo-agenda, med målet att förändra den traditionella maktbalansen i Mellanöstern, som vanligtvis domineras av sunnitiska muslimska länder, särskilt Saudiarabien.
Även om terrorism genom al-Quds styrkan fortfarande är modusoperandi för Islamiska republiken Iran, har QS genom åren utvecklats och använder andra metoder för att påverka och befästa Irans makt på den internationella arenan.
För att motverka Irans växande inflytande i Mellanöstern och i ett större sammanhang, att återställa maktbalansen i Mellanöstern, måste USA erkänna att IRGC är huvudaktören och tyngdpunkten i den iranska utrikespolitiken, vidta åtgärder för att motverka det växande inflytandet från IRGC och AQF, inklusive dess ledare, och utveckla en förmåga till för okonventionell krigföringskomponent inom de saudiarabiska försvarsstyrkorna, som rivaliserar sina iranska motparter.
Så länge Khamenei fortsätter att styra Iran, och så länge landets etablissemang består av individer som själva är en del av revolutionen och lojala mot IRI, kommer inga avgörande förändringar att ske i Irans utrikespolitik och Iran kommer att fortsätta med sin fientliga utrikespolitik.
Referenser
Al Jazeera.2023. ”Revolutionsgardet… den iranska revolutionens väktare, penetrerar statens leder”
Alfoneh, Ali.2008. ”The Revolutionary Guards’ Role in Iranian Politics”, Middle East Quarterly
BBC.2023. “Iranska revolutionsgardet: Klassificerar EU det som en terroristorganisation”?
BBC.2024. “Vad är det iranska revolutionsgardet och vilken roll spelar det när det gäller att genomföra operationer utanför Iran?”
Katzman, Kenneth. 1993. “The Pasdaran: institutionalization of revolutionary armed force,” Iranian Studies
Khoshnood, Ardavan.2020. “The Role of the Qods Force in the Foreign Policy of the Islamic Republic of Iran”
Ottolenghi, Emanuele. 2014. “The Pasdaran: Inside Iran’s Islamic Revolutionary Guard Corps”, Washington DC
Ramazani, R. K. 1989. “Iran’s Foreign Policy: Contending Orientations”, Middle East Journal
Small, James D. 2017.” The Al-Quds Force: Implications for Middle East Stability”
Smith, Ben. 2007. “The Quds Force of the Iranian Revolutionary Guard,” London: International Affairs and Defence Section
Wege, Carl Anthony.1997. “Iranian intelligence organizations”, International Journal of Intelligence and CounterIntelligence
