Våldsbejakande vänsterextremism utgör en betydande utmaning och säkerhetshot mot både den nationella och samhälleliga säkerheten. Den har manifesterat sig i Sverige, där vissa grupper har använt våld som ett verktyg för att främja sina politiska åsikter. Vilka är målen och följderna av denna extremism?
Definition av våldsbejakande vänsterextremism
Den våldsbejakande vänsterextremismen, även känd som den autonoma miljön, representerar en samling av olika utomparlamentariska grupper, nätverk och individer, vars främsta kännetecken är anarkistiska idéer. Miljön är en del av en bredare libertarian socialistisk rörelse, som omfattar flera andra rörelser med socialistisk grundsyn och en libertarian vänsterorienterad ideologi. Det som utmärker den autonoma miljön är övertygelsen att samhället inte kan förändras genom parlamentariska metoder, och att brottslighet därmed ses som både legitimt och nödvändigt. Medlemmarna och anhängarna förespråkar eller engagerar sig i våld, hot, tvång, otillåten påverkan eller annan brottslig verksamhet för att åstadkomma samhällelig förändring, påverka politiska beslutsfattandet eller myndighetsutövning, eller förhindra enskilda från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
Huvudmålen för våldsbejakande vänsterextremism
Det övergripande målet för den autonoma miljön är att uppnå ett jämställt och klasslöst samhälle utan auktoritärt styre. Den nuvarande demokratin betraktas som otillräcklig; samhället bör istället organiseras genom direktstyre, baserat på folkligt deltagande. Vissa aktörer hävdar att detta endast kan uppnås genom revolution.
En av de mest centrala aspekterna inom denna miljön är den antifascistiska och antirasistiska kampen, men även frågor som antikapitalism, kampen mot homofobi, sexism, globalisering och EU-motstånd, samt djurrätts- och miljöfrågor är vanligt förekommande.
På kort sikt är målet att skydda arbetarklassen från det som uppfattas som olika former av angrepp. Detta försvar kan innefatta allt från fysiska konfrontationer med motståndare till laglig lobbyverksamhet för att ändra lagstiftningen. Ideologin innefattar en positiv inställning till feminism, HBTQ-personer samt en välkomnande syn på invandring och mångfald.
Ideologi inom den autonoma miljön
Den autonoma miljön omfattar olika ideologiska föreställningar och idéströmningar samt rörelser som engagerar sig i olika sakfrågor. Dessa samlas under ett brett ideologiskt paraply, där en socialistisk grundsyn och en libertarian vänsterorienterad ideologi förenar aktörerna.
Antifascism
Den autonoma miljön riktar sin kamp mot olika organisationer, grupper eller individer som anses främja eller upprätthålla fascistiska strukturer i samhället. Begreppet fascism tolkas brett och kan inkludera allt från högerextremister till företag och myndigheter. Kapitalism, sexism och homofobi ses som olika former av strukturellt förtryck som anses samverka.
Antikapitalism
Antikapitalism utgör en av de ideologiska hörnstenarna inom den autonoma miljön. Liksom andra våldsbejakande extremistgrupper avfärdar den autonoma miljön dagens demokrati och rättssystem. Inom denna miljö finns en övertygelse om att demokratin upprätthåller kapitalismens förtryck, att det parlamentariska systemet är icke-representativt och att det bidrar till att bevara och förstärka befintliga maktförhållanden.
Drivkrafterna bakom kapitalismen anses bevara och förstärka klassamhället, vilket ses som det främsta hindret för att nå ett idealiskt socialistiskt samhälle präglat av jämlikhet och klasslöshet. Motståndet tydliggörs bland annat genom opposition mot USA, ett land som betraktas som en av de främsta symbolerna för kapitalism och exploatering.
Antirasism
Antifascism innebär främst ett ideologiskt motstånd mot fascism (i form av högerextremism) och rasism. Dock finns det en mindre ström inom antirasism som fokuserar sin aktivism nästan uteslutande på antinazism och antifascism. I denna grupp används termen ”nazism” och ”fascism” ofta synonymt.
Den vita makt-miljön ses som den autonoma miljöns främsta fiende, som strävar efter att etablera auktoritärt styre och sägs försvara den svenska etniciteten. Den antirasistiska aktivismen riktar sig mot de aktörer inom den breda extremhögern som betraktas som fascistiska.
Organisering- Grupperingar och Nätverk
Den autonoma miljön präglas av löst sammansatta nätverk och mer eller mindre självständiga grupper som oftast organiserar sig kring gemensamma ideologiska principer. Dessa aktörer utmärks vanligtvis av frånvaron av centraliserad ledning, medlemskap, avgifter, övervakning och sanktioner, vilket skiljer sig från de strukturer som återfinns hos formella organisationer. De främsta av dessa nätverk:
Antifascistisk aktion (AFA)
Antifascistisk aktion (AFA) är ett radikalt, antirasistiskt och antifascistiskt nätverk, vars övergripande organisationsstruktur huvudsakligen består av självständiga grupper eller lokalavdelningar, som är en del av ett koordinerande nätverk. Nätverket etablerades år 1993 och har sedan dess varit den mest framträdande och välkända aktören inom den autonoma miljön i Sverige.
Nätverket anser att det nuvarande samhällssystemet bör avskaffas genom revolutionär kamp. Deras kamp riktas mot alla som upprätthåller den nuvarande maktstrukturen och förtryckande strukturer, såsom politiska företrädare, myndigheter och privata företag för att införa ett klasslöst samhälle.
Den autonoma revolutionära nordiska alliansen(ARNA)
Nätverket “den autonoma revolutionära nordiska alliansen” fungerar som en paraplyorganisation för flera autonoma grupper. ARNA beskriver sig som ett nätverk utan hierarki, bestående av antikapitalistiska, antifascistiska och feministiska grupper från de nordiska länderna. Det bildades inför G20-toppmötet i Hamburg 2017.
Syftet med grundandet var att etablera en hållbar plattform för gemensam handling, logistik och politisk diskussion, med målsättningen att samarbeta internationellt i ett enat motstånd mot staten, patriarkatet och kapitalismen.
Individer inom den autonoma miljön
Enligt data från Säkerhetspolisen och Polismyndigheten bedömdes runt 200 individer att tillhöra den autonoma miljön, men mörkertalet är sannolikt stort. Män dominerar miljön, medan 20–25 procent är kvinnor. Den högsta frekvensen av ideologiskt motiverade brott inträffar under 20-årsåldern, för att sedan minska. Majoriteten 62 % av de personer som återfanns inom den autonoma miljön var födda i Sverige och hade båda föräldrarna födda i landet. Den vanligaste utbildningsnivån bland individerna var gymnasial.
Våldsbejakande vänsterextrem – Brott
Nationellt Centrum för Bedömning av Terrorhot (NCT) hävdar att det inte finns tillgänglig information som indikerar att den autonoma miljön planerar att genomföra terrorattacker i Sverige, men det är möjligt att vissa individer inspirerade av våldsbejakande vänsterextremistisk ideologi kan utveckla en sådan avsikt. Inom miljön är fokus mindre på grova våldsbrott med omfattande skadeverkningar och mer på systematisk användning av våld, hot och trakasserier för att avskaffa eller förändra det demokratiska statsskicket.
Enligt rapporten från Brottsförebyggande rådet visar det sig att individer inom den autonoma miljön i större utsträckning var misstänkta för brott som inte var ideologiskt motiverade, jämfört med personer inom den vit makt-miljön.
De vanligaste icke-ideologiskt motiverade brotten inom den autonoma miljön inkluderade tillgreppsbrott, skadegörelse samt narkotika- och dopningsbrott. Bland de brott som var ideologiskt motiverade utmärkte sig vissa brottskategorier, där könsfördelningen var jämn, exempelvis olaga intrång, hemfridsbrott och ofredande.
Slutsatser
Fastän det finns individer inom den autonoma miljön som uttrycker en önskan att avskaffa det svenska statsskicket, bedömer Säkerhetspolisen att miljön för närvarande inte utgör ett sådant hot. Det finns för få personer inom miljön som är villiga att själva begå brott.
Enligt Säkerhetspolisen utgör den autonoma miljön ett hot mot ”vissa grundläggande funktioner i det demokratiska statsskicket”, då den på olika sätt angriper förtroendevalda och enskilda tjänstemän. Dessutom utgör den autonoma miljön ett konkret och tydligt hot mot enskilda personer inom den högerextrema miljön.
Under de senaste årtiondena har högerextrema partier fått ökande offentligt stöd och etablerat sig i nationella parlament och regeringar i flera europeiska länder, inklusive Sverige. Denna utveckling har inneburit nya utmaningar för radikala antifascistiska rörelser till vänster, eftersom de anser att högerradikala partier har spelat en roll i att förändra den politiska diskursen och normalisera rasistiska idéer och beteenden i samhället. Dessutom menar de att etablerade politiska partier och medier har anpassat sig till den yttersta högerns dagordning.
Därför betraktar den extrema vänstern i Sverige den yttersta högern som sin huvudfiende, då den strävar efter att etablera auktoritärt styre för att skydda den svenska rasen och begränsa invandringen, vilket betraktas som ett hot mot det svenska samhället.
Miljöaktivister strävar efter att deras handlingar och aktiviteter i kampen mot högerextremism ska öppna upp det offentliga rummet för politiska allierade. De ser sig själva som antifascistiska ”väktare” som arbetar för att främja bildandet av bredare antirasistiska rörelser.
References
Bray, M. 2017. Antifa: Anti-fascist handbook. New York: Melville House Publishing
CVE.Center mot våldsbejakande extremism.2020.” Rapport om den autonoma miljön
https://bit.ly/3gUPxq
CVE. 2021.”Rapport om den autonoma miljön”
http://bit.ly/3UUbgy2
Justitiedepartementet.2014.“Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser”. Stockholm: Fritzes Offentliga Publikationer
Kuhn, G. (2009). Anarchism, Sweden. I: Ness, I. (red.). The International Encyclopedia of Revolution and Protest. Chichester: Wiley-Blackwell
Mudde, C. 2019. The Far Right Today. Cambridge: Polity Press
Säkerhetspolisen.2020. Årsbok 2019. Stockholm: Säkerhetspolise
