De återvändande IS-kvinnorna släpptes fria ut i samhället efter förhöret i anslutning till ankomsten till Sverige. Är det verkligen ett medvetet förfarande eller en slags naivitet och okunskap om konsekvenserna av och problematiken med detta agerande.
När jag får höra hur de återvändande radikala IS-kvinnorna har släppts fria i samhället i väntan på brottsundersökningar blir man helt häpen och förbannad, särskilt som det kurdiska självstyret i Syrien räknat med att Sverige ska ställa dem inför rätta.
En av de släppta kvinnorna sattes på ett tåg med tågbiljett och ett nummer till en socialjour i handen. Enligt uppgifter till SVT var det upp till denna kvinna att själv söka vidare kontakter med myndigheter. Det finns också uppgifter om att flera IS-kvinnor som kommit från Syrien rör sig fritt i samhället efter att ha kommit tillbaka till Sverige
Enligt det kurdiska självstyret i Syrien är de här kvinnorna misstänkta för bland annat för krigsbrott, folkmord och brott mot mänskligheten. Även om myndigheterna bedömer dem som ett säkerhetshot släpps de ändå vind för våg.
Negativa sociala effekter
De här kvinnorna har under många år levt hos världens grymmaste terrorsekt IS som härjat, plågat och dödat människor utan barmhärtighet. Det förväntas negativa sociala effekter till följd av att IS-krigare och deras familjer återvänder, på grund av den takfiri och extremistiska ideologi de har, och som ett resultat av de strider, incidenter och mord de bevittnat i krigsområden. Det finns en rädsla för att de ska överföra sina erfarenheter till andra.
De återvändande IS-kvinnorna representerar ett potentiellt socialt och säkerhetsmässig hot utifrån tre axlar: att sprida organisationens ideologi, att locka till sig andra och att genomföra terror operationer.
Den amerikanska tankesmedjan The Soufan Center flaggar i en rapport från 2017 för riskerna med återvändande kvinnor och barn. Rapporten framhåller att länderna saknar strategier och metoder för hur dessa kvinnor och deras barn ska återintegreras i samhället.
Hantering återvändandets dilemma
Vissa länder har utvecklat några visioner för att lösa problemet med återvändande. Tillämpningarna av dessa lösningar är uppdelade i två huvudriktningar. Den första är Häktning och rättsliga åtgärder och vidtagande av juridiska åtgärder. Den andra är mottagning och integration. Kring dessa två riktningar finns det varierande erfarenheter från arabiska och västerländska länder.
Sverige har gått åt helt annat hållet
300 personer från Sverige har rest ner till Syrien för att ansluta sig till Islamistiska staten IS. Ungefär 150 personer har kommit tillbaka. De flesta har inte ens mött några myndighets insatser, enligt Terrorforskaren Magnus Ranstorp.
– Det svenska förhållningssättet till detta är att göra så lite som möjligt, anser han. Detta har varit en passivitet som är helt oförsvarbar.
Ranstorp skulle vilja att Sverige hanterar de återvändande radikala IS-kvinnorna på samma sätt som Danmark gör, där de återvändande möts upp med ett avhopparprogram i stället för att låta dessa kvinnor röra sig fritt i samhället.
Att ta emot människor från krigshärjade länder som sedan släpps vind för våg visar hur det är så helt enkelt Sverige tar sig an de här frågorna. De här radikala kvinnorna har varit med och deltagit i världens grymmaste terrororganisation och anammat den radikala ideologin. Det finns en risk att de hemska erfarenheterna gör dem aggressiva som i värsta fall kan leda till att de utför terrordåd.
Att släppa IS-anhängare, man eller kvinna, fria utan att ha säkerställt om de är radikala och fortfarande bär på våldsamma terrorist-ideologier är helt ansvarslöst. Sverige borde inte ta emot dessa kvinnor och istället återkalla deras medborgarskap, men om detta inte är möjligt borde man inte släppa dem fria i samhället, utan istället sätta dem i ett avhopparprogram och arbeta målorienterat med dem för att avradikalisera dem innan man släpper dem fritt i samhället. Men Sverige har valt en annan väg där säkerhetshot från krigs hustrur underskattas.
